Aftonbladet – 30 september 1850, sida 2

cke namnet Marucca bragt honom på allvarligare tankar. Tan erinrade sig att Cecco hade nämnt samma pamn då ran talade till Marina Sidernos bönder. Han blef förvisad derom att Cecco, fsestän kseol eller sicilianare, dock nåste vara bekant i dessa Calzbriens kustitrakter. Då lenge likväl aldrig ville medgifra det, lät han bero dervid, utan att videre yttra någon nyfikenhet, tills en ny ulifällighet gaf honom en ny anledning. Hansgick en dag tidigt på morgonen, då ännu alla i nuset Marcoli soivo, öfver bergshöjdes, då ban på afstånd, me:jan klippor och ksstanietrid, urskiljde några personer, ch bland dem signora Centis psge, äfvensom signor Pasquale. Han vigade icke-störa de församlade och stannade uppmärksam på sin plats. Hvad som ofeibart skulle göra denna sammankomst icisstänkt var icke mindre den ovanliga tiden och ställets aflägsenhet, än. den förtroligbet, hvarined tvevne bönder vid afskedei räckte banden åt den prydligt klädde gossen och Capo Ruota, samt derpå åt. s! iljdes, alia i olika riktning. Signor Pasquale med gilarren, sin trogre följeslagare, under armen, gick i khalfhögt sermtal med sig sjelf och under stor gestikulation förbi det ställe, der sehweiziren hede stannat. Då denne eter en stund följde efier till staden, fann han på vägen ett sirderrifvetspapper. Han tog upp det och läste dessa osemmanbängsnde ord: Frons.vänrnen i Mileio, alltså icke i Palms. — Men vrtioScigio äroskerta L Icke dessa ord, utan stilen, uppväckte echweizorens förvåning; ty ban igenkönde dena för dessamma, som han bade funnit för kneppt två minader sedan i Corfus hamn den varnande biljetten, som den lilla tiggargo:sen hads sckt Lonom. Han tviflade intet ögonblick läcgre pi uppholsmannen ul varvipgen på Austria. Var försigtig, kära barpl, sade han til. Ceeco. då han sedermera mellan fyra ögon återgaf honom papperet. Geueral Reynier kunde inför krigsrätt fråga dig-om det öfca sf innehållet., i Ve oa EIN orsatnar att jag kluddat det bär ?pssmåEtt visst Itet blal, bkvorigenom någon på Åustria varade mig fir (ngesmaarnen. Ö ropade gossen högt och hjll båda händerna för ansigtet. II:n vet det! Il.n vit det! Han vet det Nå ja, J:g vet änna mer.n 3 Och hvad då?n