m— IEEE iennes sysselsättning vid bärden, dels den röda silkeströ an, utan ärmar, prydd med många små silfverknappar om omgaf en smärt kropp, lät i henne ana husets dotter Bakom hennes stol låg eller satt på golfvet en dunkel man ig i blå jacka och mössa och med en gitarr p inäet. 2 Kaptenen och de skeppsbrutnas uppträdande afbröt de vittillsvarande tidsfördrifvet. Man omringade de ankomne Blott gitarrspelaren stadnade qvar på sin plats, och det ung runtimret förblef äfvenledes skyggt på något afstånd. Der jenstvillige kaptenen skördade många tacksägelser för d medförda gästerna; men han aflägsnade sig snart, kallad a sina göromåls Eufemia!, ropade signor Marcoli. Vin, förfrisknin sar, oranger, bakverk! Herrarne skola icke försmå alstre: if din koust Den lilla rödtröjan försvann och syntes snart åter; åt öljd af en tjenstflicka, för att betäcka spelbordet med läc kerheter. De båda gästerna måste emellertid tillfredsställ illa de frågor man af deltagande och nyfikenbet gjord lam. . Prosteraa utropade dervid fulla af fasa den en. sången efter den andra alla helgons namp; fru Marcoli ymniga tårar dolde icke hennes hjertas vekhet; och Eu emia häftade oafvändt med förundran eller beundran si) ldblick vid den unge schweizarens gestalt, då han; enn) Eneas, berättade sina äfventyr. Sjelfva gitarrspelaren höjde sig sakta från golfvet. Me) då han framträdde ur skuggan, som hittills dolt honom visade hat fremlingarne ett af desta ansigten, som-en gån; sedda, aldrig kunna glömmas. Linthi höll i försa ögon olieket den torra gestalten för en apa 1 kaälabresisk drägt Tjocka hårstrån af ett halifklippt skägg betäckte den stor: munnen, hälften af den ihåliga? kinden jemte den fram sträckta hakan. Öfver pannan ända till roten af den platt näsan nedhängde ett stripigt okammadt. hår. Små, djup liggatide, gubbkloka, misstänksamma ögon blickade i -oaf bruten rörelse åt alla håll; de tycktes skrämma kreoler sond vände: sig: bort, och som dock alltid åter förstule miste se på honom. Samtalet blef slutligen allmännare, De främmande för sattes i ett gladt lynne. Cecco lät åter qvickhet och skalk