ässet RER ER ———— OR —— RE — AA 2 Min aflidne herres och herrskares. Och hur hette han?o Fråga icke; fråga aldrig om mitt förflutna lif. Jag vill och måste tigals suckade gossen. Schweizaren skakade hufvudet något förtrytsamt. Dock ville han icke längre envisas, då Cecchinos ansig!e åter fördystrades. Emellertid qvarblef en misstanka, alt ofvannämnde bref, genom andra band, måtte hafva kommit till honom från den hemlighetsfulla signora Rosa di Centi. Således till vår strandhyddal ropade han. Och de stego nedför berget. XII. . HUSET MARCOLL . Följande dagen blefvo samtliga de. skeppsbrutna förde till den lilla staden Gerace. Det var halfannan timmas väg dit och den vackraste vårafton som någonsin en aprildag kunde frambringa; allt blomstring, allt vällukt. De olyckhga jublade som om de plötsligen hade blifvit befriade från alla lidanden. ; Staden låg på ett temligen högt berg, helt pittoresk kor och kapeller. Men de angenäma förhoppningar; som det yttre uppväckte, blefvo ganska mycket svikna vid anblicken af gatorna och de offentliga platserna, de låga husen, mestadels utan fönsterrutor, blott försedda med luckor, jemte bristen på all renmlighet och ordning. Flera byggnader, till och med kyrkor, lågo öde och förfallna södan jordbäfningen 1783. Till och med ett för detta adeligt slott stod ännu från deona tid i ruiner. Desto mera glädjande var det emottagande de skeppsbrutne rönte af de gästfria borgarme. Man täflade om dem. Hvar och ville hafva en af de dförolyckade i sitt bus. g Jag bar lofvat er åt en hederlig man, som är mig kärl, sade kapten Lucerne till herr Linthi och förde honom jemte kreolen till ett nybygdt hus utom staden. Husfadren, signor Marcoli, en liten rund, munter man, 1 svart sidenjacka, spelade kort med sin hustru och tvenne andliga herrar, vid skenet af en låmpa. Vid brasan ikaminen satt ett ungt fruntimmer, hvars klädsel man nästan kunde kalla rik. Hon syntes vara omkring tjugo år. Dels