några utdrag af dess svar. RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Aftonbladet lärer åter hotas af en tryckribetssak, på grund af en recension öfver den vå Djurgårdsteatern gifna pjesen Mamsell Bajer, eller den emanciperades seger,. Det är len bekanta mawnsell Sofie Sager, som tagit ffår på denna pjes oeh uttagit följande stämling, hvilken blifvit lottad på rådstufvurättens emte afdelning: Hos Stockholms stads Rådhusrätt: Får jag i största ödmjukhet anhålla: om laga stämning och kallelse, till ansvararen af Stockhölms Aftonblad: hr Löfvendahl. samt teaterdireteur Deand. vid Kongl. Djurgårdsteatern; till ausvar för deras mot mig kränkande tillmälen: som en artikel uti Aftonbladet den 26 september d. å. lämnar bevis uppå. Öppen talan i målet, och ersättning för Råttesångskostnaden förbehålles. I djupaste underdånighet anhålls att stämningen så fort som möjligt utfärdas! i anseende: till Delands snära resa. Stockholm den 28 Septem 4850: Sophie Sager.n — I dag fortsattes ransakning med Martin Arosin. Sedan prdtokollet för förra rättegångstillfället blifvit justeradt, tillfrågades Arosin, hvad han menat med ett uttryck, som enligt pigan Borgströms berättelse skulle undfallit honom, då han efter en stunds utevaro inkommit i rummet och funnit Borgström sysselsatt med att undersöka den byrålåda, der barnets kropp varit inlagd. Han skulle då nemligen yttrat: ,Jag glömde något; jag är så glömsk, att. jag ej vet, hvad jog gör -Härpåsvarade Arosin, att han yttrat dessa ord, emedan han blifvit intagen af farhåga, att Borgström kunnat upptäcka den döda kroppen. Handelsbokhållaren Lithander blef änyo hörd öfver förloppet, då Arosin skulle utgått genom boden, der L. konditionerat. Han trodde sig minnas, att Arosin först varit inne i boden och köpt en cigarr samt en stund derefter. kommit och gått ut genom boden; men vittnet kunde ej minnas, om ban då varit klädd i pelsrock, så att han derunder kunde hafva den döda kroppen fördold. I anledning af rådstufvurättens beslut vid förra rättegångstillfället, att draggoing borde anställas vid Sutthofs bro, der Arosin uppgifvit sig hafva kastat barnet i sjön, anmälde stadsfiskalen de Berg, att han dagen efter sedan målet sist förevar hos öfverståthållareembetet för polisärender skriftligen anbållit om anställande af en sådan draggning, men att detta ännu i går icke blifvit verkstäldt, och beslöt rådhusrätten, att skrifvelse i dag skulle: afgå till öfverståthållareembetet: med anhållan; att Iden af-rätten beslutade draggning måtte blifva verkställd, och dervid stadsfikalen de Berg anmodades närvara, för att utvisa stället, viljande rätten, sedan denna undersökning blifvit verkställd och resultatet deraf kändt, utsätta ny handläggning af målet. — Dödsdom öfver en till utseendet fånig qvinna Ulrika Sundin aftunnades i går i cellfängelset af bäradshöfding Centervall. Domaren hade hänskjutit frågan om hennes förståndsbeskaffenhet till vederbörande medicinska auktoritet och doktor Abelin hade förklarat, att hon icke var i saknad af sitt förstånds fulla bruk, men väl i hög grad bakslug och elak, i hvilket doktorns omdöme sundhetskollegium ickefunnit skäl att göra någon ändring. Att emellertid hr Centervall icke så fullkomligt litade på läkarens omdöme, ehuru han i domen derå måste fästa afssende, bevisades deraf, att han dels under förhöret och dels då domen afkunnades lät henne som en saunskyldig fåne efter behog irra omkring i tingssalen, utan att låta tvinga henne att qvarblifva på den för de tilltalade vanliga platsen, och han uttryckte äfven den öfvertygelsenatt, fastän hon mindes allt som passerat, hon likväl icke var fullt sinnesredig, en öfvertygelse, som säkert hela nämnden och närvarande åhörare delade med häradshöfdingen vid Ulrika Sundins verkligen tokiga blickar och förvirrade svar. Hon hade begått barnamord. I fängelset bade hon visat sig mycket vildsint, men genom ett par starka kallduscher blifvit bragt till mera stillhet, ehuru hon icke låtit tvinga sig att;afstå från oanständiga och impertinenta svar. Förestånderskan för qvinnorna i fängelset förklarade sig anse henne bott elak och nämnde att hon aldrig sett henne fällaen tår, ehuru hon ofta låtsat som hon gråtit, men härpå svarade Ulrika Sundin: att det nog skulle synas på: golfvet när Hon kom bort, ätt hon fällt tårar, fastän hon nu var så matt att hon icke mera kunde gråta.n — På föranledande af domaren berättade hon, att bon icke mera såg någo! olyg omkring sig, men i början hade hon: haft mycket sådant hos sig i ar:esten och sett hur det for ut genom rutan. På. ordförandens föreställning att det troligen var hennes samvete, som så Hårdt ansatte henne, att hennes föreställning blef förvirrad, svarade hon ingenting sammanhängande, men då häradshöfdingen frågade om hon ansåg sig hafva förtjent döden, svarade hon, att hon väl i början tyckte sig hafva förtjenat den, men nu sedan hon så mycket ångrat sig, ansåg hon att ångern skulle hafva utplånat hennes brott. — En störtjuf vid nama Hagström dömdes äfven i går af tingsrätten, att för fjerde resan stöld, af en häst som gick på bete och åtskilligt annat, allt från busbonde, straffas med 40 par spö, stå två timmar i hal:jern vid en påle för att skämmas, undergå offentlig kyrkoplikt och för sin återstående lifstid hållas till arbete å fästning.