Aftonbladet – 27 september 1850, sida 2

Ett clatant exempel på skyddstullsystemets förderflighet. Ostsee-Zeitung,, ett blad som utgifves i en af Östersjöns lifligaste handelsstäder (Stettin), och som ofta innebåller med sakkännedom författade uppsatser rörande Tysklands handel och industri, meddelar, uti ett af sina sednäst hit ankomna nummer, en artikel rörande effekten af de der nyligen införda höga importtullarna på smidt jern, och hvilken på ett enkelt och öfvertygande sätt visar den skadliga verkan för det hela af ifrågavarande:skyddstull, samt att densamma, i stället att siydda och befrämja landets inhemska industri, tvertom undergräfver och förlamar densamma, och gör dess konkurrens med den sig mera fritt och obehindradt utvecklande engelska till nära nog en omöjlighet. De argumenter som anföras äro förtjente att uppmärksammas äfven hos oss, der man ännu finner att djupt inrotade fördomar om handelsoch näringsfrihetens vådor, samt om oundgängligheten af höga skyddstullor, ofta göra sig gällande, icke blott inom den offentliga diskussionen, utan jemväl, hvad värre är, inom lagstiftningen, genom tull-lagstiftningsåtgärder af enahanda natur och syfte som den ifrågavarande. Ett serskildt intresse måste den Stettinska afhandlingen ock väcka med afseende på frågan om artikeln smidt och valsadt jern, som bärstädes icke blott är underkastadt en sådan tull som i Tyskland, utan till största delen till och med förbjudet till införsel, hvarföre samma argumenter, som gälla emot den tyska skyddstullens belopp, i ännu högre grad måste gälla emot det absoluta hinder, som svenska tull-lagstiftningen innehåller emot införsel af dylikt jern. — Den Stettinska artikeln lyder sålunda: England har åter råkat uti ett fatalt lägel Våra skyddstullskämpar hafva åter tillkämpat sig en seger och det stolta Albion skall snart nödgas böja sig i stoftet för deras tull-lagar, samt med hull och hår hemfalla åt dem. Det låga priset på jern — så skrifver man från London, har vid Tyne föranledt byggandet af talrika jernskepp. Der man eljest knappast skulle hafva byggt ett fartyg hvartannat år, der ligga nu dussintals dylika under .arbete. De kontinentala tullagarna förhindra afsättningen af jern och tvinga oss att sjelfva förarbeta detsamma. Quel malheur! Hvad gifves väl olyckligare in tvånget! Och hvilken triumf för våra skyddstullskämpar, att hafva bragt denna olycka öfver deras dödsfiende, det till billiga priser producerande Epgland, samt bevarat Tyskland för jern till lågt pris! ) Brist på tillräcklig afsättning tvingar engelsmännen att sjelfve förarbeta sitt jern, och Tyskiands skyddstullar äro skulden till att nämnde brist äger rum! : Tullarna i Tyskland äro den vedknippa, som den gamla qvinnan bär fram till bålet, den gamla qvinna, till hvilken den ifrigt förföljda martyren, Englands handel, ropar sitt sancfa simplicitas, öfver kanalen. Sitt sancta simplicitas! ty hvad kunde väl mer berättiga till detta utrop än en sådan triumf, ettsådant resultat af det tyska skydds systemet? I stället för att låta den tyska industrien, den tyska handeln, det tyska skeppsbyggeriet få komma i åtnjutande af de fördelar, som kunna vinnas af det engelska jernets goda pris, ra a pa un säten ren rna en a a