Sir George höll sig äfven nu, likasom på Austria, skilj från sin besegrare i tvekampen. Då denne gjorde honom ett tillbud af sitt lilla penningeförråd, afböjde han det emedan också han hade undkommit med sina reda pen nivgar. Och står jag icke ty värr,, ropade han, i större skuld hos er än min sinnesfrid kan fördraga? Hade niicke dragit mig uv hafvet, så vore jag länge edin försmält : en hajs mage. God dam! Och ni har dessutom ännu et! skott till godo. Jag kommer aldrig på det torra med er Men jag besvär er, hr Fortunaius, fördubbla icke bördar af mina förbindelser. Jag ärar er, jag älskar er, jag skal hela lifvet vara er tacksam; dock — låtom oss förblifvs på sju bösslängder ifrån hvarandra. -Och hvarföre söker ni, sir George, ännu bständigt så ifrigt att undvika mig? ; Men kan då, i himlens namn, anblicken af en borgenär vara angenäm för dess gäldenär? frågade sir George leende. ; Låtom oss ej tala derom. Jag aktar er uppriktigt Men vi ärd allt för Jikstammiga poler, derföre stöta v emot hvarann då vi äro hvarandra när. Jag svär att bundrade mil ifrån er,är jag dödligt förälskad i er. Då skal jag, likasom Young, skrifva de mest längtansfulla elegie; och nattankar; men här... Ni är den underligaste och älskvärdaste kurre, jag någonsin sett. Gå ni, sir George. Jag skall icke mera plåga er. I sjelfva verket :befunno sig hädanefter båda blott säl Jan tillsammans i Marina Sidernos ensambet. Britten slö! sig så mycket mer till den ärlige Stauffacher, med hvilker han tycktes dela nöd och lust, Herr Linthi deremot fanr full ersättning iden unga kreolens sällskap. Båda gjorde många små ströftåg genom landet. Fö schweizaren var det en ny verld. Himlens skönhet, jor den; fruktbarhet hänryckte honom ofta. Men då han såg folkets fattigdom, jordens vårdslösade odling, skakade har på hufvudet och berättade för sin följeslagare om sitt fåderneslands omsorgsfulla landtbruk. För öfrigt fann han de kalabresiska bönderna mera godmodiga och gästfris, än han i början hade trott och deras yttre orenlighet lät hop: pas. Bland qvinnörna och fliekorna funnos flera smidiga gestalter, som leende beundrade hans krusiga guldfärgade hår. Desto mindre beundrade han deras drägt, som inga