races tappre maruceas, ingen af Sciglios: tigrelli här? Ja se på mig, karl, huru mycket du vill, På min drägt igen. känner du visserligen en af hertigens af Bagnora pager Men, din skäln, ännu ett steg till, och du skall få like met likal, Kalabresen stirrade bestört på den unga gossen, som: en befallande ställning hotande mot honom framräckte vi deqvisten. Folket ruadtomkring hade blifvit stilla. Der skäggige angriparen stack ganska långsamt knifven i byx linniogen vid höften, och sg frågande tillbaka på den för stummade hopen, som likväl oafvändt och, som det tyck tes, icke utan vördnad fästade sisa ögon på den hertiglig: pagen och den krigiska kardinal Ruffos kusin. Nu hörde man i närheten s!ag på en trumma, son man i det försa bullret icke hade bemärkt. Tigandesking rade sig de oroliga blimössorna. B:ott den karlen, soz nyss hade hotat med sin dolk, tog tvenne steg emot kreo len och sade halfhögt, med frarasträckt kropp och hals till honom: Signor Cavaliere, fransmännen kommal Låt de hun darne icke ana, hvilka j begge ären. De skuile nedskjut: er på stället.n Dermed vände han sig om och försvann bland de öfriga Medan Fortunatus ännu för signora Centis modiga jo kej uttryckte sin beundran öfver hans sinnesnärvaro, fram tågade ett kompani al franska soldater bakom en låg kulle som hiitills hade dolt dem. Deras uppträdande verkad på kalabresarne, som ett trollslag. De begåfvo sig oom bedda till stranden, för att uppfiska de omkringsimmand varorna och liken. God dam, fransoser! ropade sir George; det är at komma ur askan i elden! Den fransyske kaptenen, vid namn Lueerne och, son han sedermera sade Schweizaren, från trakten kring Strassburg, emottog vänligt de skeppsbrutne, som gingo emo honom, afhörde berättelsen om deras fjorlon timmars döds ångest och så många menniskors undergång. Han upp tecknade mycket af berättelsen i sin plånbok och vänd sig flera gånger bort för att dölja sin rörelse. Sul daterna, som med gevär för fot omringade de räddade: ringa antal, torkade flera gånger sina fuktiga ögon, eller