hennes tankemaschineri, yttrade hr Holm någr skarpa ord, om huru han alltför mycket älskad publiciteten för att på något sätt önska det denn sak blefve undanhållen offentligheten, men han for drade att det skulle ske med kärlek till sanningei och utan att förhållandet vanställdes, såsom en hä utkommande tidnizg tillåtit sig. Borgmästare Holn förklarade att han väl kunde sätta sig öfver att be svara sådana framställningar, men detta ville har ikväl icke göra, utan påpekada de oriktiga uppgif ter, som i tidningsartikeln hade blifvit gjorda, hvar jemte han förklarade sin afsigt vara att genom all männa tidningarne bexantgöra hvad som i måle förekomma. — Uppskof på 3 veckor. — Dåidsg åter företogs målet mellan urmakare gesällerna Kahl och Bremer angående försåtligt öf. verfallande, inlemnade Kahls rättegångsbiträda vic cotarien Andersson ett skriftligt intyg af hr lifme dikus Ahlberg att den attest Kahl af hr Ahlberg erhållit den 23:dje Augusti blifvit honom meddelsc mellan kl. 7 och 9 på morgonen, med hvilket intyg hr Andersson ansåg sig visa osannolikheten i Bre mers uppgift att Kahl skulle blifvit tillfogad d2: attesten omnämnda skadorna sedan han skiljt sig från Bremer. Vidare hördes ett vittne, en flicka, som några da: gar vistats hos en bekant isamma våning som krono: neterfabrikör Säderbergs arbetares rum, och som intygade, att hon en morgon någon dagislutet af Au gusti, dagen kunde hon icke närmere bestämma, : summet näst intill det hvaruti kon vistades hört et starkt buller och skrik och dervid tydligen urskilj tvenne röster, hvaraf hon bestämdt igenkänt der ene såsom Kahls, men ehuru hon trott sig i der andra igenkänna Bremers, så kunde hon dock icke så bestämdt taga detta på sin ed. Gesällen Reuterdahl, som var närvarande, ble! också på kärande rättegångsbiträdets yrkande förekallad och berättade på fråga, att han å rummet der våldet skulle hafva skett, hade sett stumpar ef. ter afb utna käppar, men, om det varit den 23 Aug aller. dagen derpå eller något sedrare, kunde vittne! aumera icke så noga minnas. Målet uppskjöts på 14 dagar, och skulle käranden nästa gång vara beredd att inkomma med slutpå ståenden. — Vid rådstufvurättens afdelning för tullmål föcekommo i går åtskilliga angifvelser om införsel a! aförtullade varor med ångfartyget Gauthiod. Bland ndra var en yrgling vid namn Åström, uppassare på fartyget, tilltalad för att hafva velat insmugla några stycken kattun och ett parti halsjukar, allt. sammans värderadt till 62 rdr 46 sk. bko. Åström srkände smuglingsförsöket, men då ordföranden fråsade honom hvad ban hade att svara på aktors på. ståendo, förblef han alldeles svarslös. Ordföranden: Du kanske vill öfverlemna målet till tomstolens pröfning ? ström: Hvad befalles? Ordföranden: Vill du öfverlemna målet till domstolens pröfning? Åström: Nej stopp! Ordföranden: Nå hvad vill du då? ström: Jo jag vill betala. Rådstufvurätten biföll denna Åströms begäran och tömde honom att böta godsets halfva värde eller i brist af tillgång undergå tre veckors fängelse. — En skrädderiarbetare vid namn Schönberg var i går uppkallad till polisen, derföre att han den 46 Aug. skulle hafva kastat sten på en numera blifven poliskonstapel vid namn Andersson. Konstspeln Andersson kom i litet bryderi, då han skulle göra redo för gatan, der händelsen skulle hafva passerat. Han sjelf uppgaf Gamla Prestgårdsgatan, men polismästaren trodde att det var Högbergsgatan, och ett vittne berättade att uppträdet börjat vid Maria kyrkogård och fortsatts till Timmermansgatan. Emellertid blef det bestämdt att saken passerat på Prestgårdssatan. Tvenne vittnen afbördes, af hvilka det ena herättade att Schönberg upptagit och kastat en sten, utan att vittnet sett hvar den träffade, och det anira, att Schönberg under en mängd skällsord och förolämpningar följt Andersson till Timmermansgatan. Under tiden hade Schönberg spottat på Anlersson och sagt: du är icke värd att bära en hederlig karls-spott (Schönberg har varit korrektioaist). För öfrigt hade icke det sista vittnet sett att Andersson träffats af stenen, men väl att den nedfallit på gatan. Som Schönberg förut erkänt att han, s3huru utan elak afsigt, kastat stenen mot Andersson, så dömdes han nu för gatufredsbrott, fylleri etc. att böta 48 rdr 40 sk. bko. — Christianstad. Evo del af det silfver, beståsnde af diversa pjeser och uppgående till vigt af mkring 200 lod, som genom inbrott stals i sistl. Juli månad uti byarne Balsby och Nymö, bar pu tillrättakommit på det sätt, att detsamma blifvit af en dräng vid namn Nils Andersson från Emitslöf, förut straffad för delaktighet i rån, till salu utbjudet åt en handlande i Loushult, som fann saken misstänkt, fasttog säljaren och gjorde anmälan derom hos kronobetjeningen. För öfrigt skedde upptäckten genom ett qui pro quo. Nils Andersson, som säger sig hafva mottagit silfret af en lumpsamlare vid namn Johan, hade neml. af denne blifvit adresserad till en nandlande, likaledes i Loushult, med uppdrag att till honom afyttra silfret för 32 sk. bko lodet, och nade N. A. för sitt besvär med denna lilla affår beingat sig en diskretion af 20 rdr. Nu hände sig ;medlertid, att den sednare, som icke kände handanden personligen, råkade att vända sig till oriktig person, som var nog fiffig, för att icke låta N. A örmärka sitt misstag, förrän han försäkrat sig om nans person och anammat silfret. N. A. är häktad härvarande cellfängelse, har undergått kansliförhör ich afbidar nu ransakning vid domstol. Samtidigt med de inhro:tsstölder, hvarvid detta silfver tillgreps, begingos åtskilliga andra dylika, jemte rån, i Åsum.orp m. fl. ställen; men ännu har det icke lyckats att tillrättaskaffa mera än det nu omnämrda tjufgodset, eller att ertappa de öfrige bofvarne, som sannolikt utgöra ett helt tjufband. Ett dylikt säges för närvarande grassera i Wåpga socken, der, efter hvad man berättar, skallgång lärer komma att anställas fter skadedjuren. (S. P.) LANDSORTS-NYHETER.