ringen att få hr borgmästarens handlingssätt och Sjöblads beteende lagda i öppen dag och en gräns satt för det sednare, sedan det visat sig vara omöjligt att på enskild vög öfvertyga Sjöblad om de alldeles orik tiga föreställningar hon gör sig angående borgmästarens åtgörande vid Carlstedts sterbhus. Vid första förhöret i polisen den 11 dennes förevisade hr borgmästaren ett af de bref, som Sjöblad tillsindt honom, och hvilket innehöll dels hotelser emot honom, ifall han icke sökte förlikning med henne, oceh dels; skymfliga och förklenliga tillmälen mot hr borgmästaren. Sjöblad erkände, att hon till hr justitieborgmästaren Holm bure hat och att hon, för att hämnas deröfver att hr borgmästaren låtit uppkalla henne till poliskammaren, den 1 Maj 1849 gått framför hr Holm på Munkbron och vidare från Ragvaldsbro till hans hemvist och strött kardborrari hans väg; men förnekade kännedom om uppsättandet af något pla: kat å Marie kyrkport, :fvensom hon bestred att hon å stadens gator och torg oqvädat hr borgmä staren eller hans fru; väl hade Sjöblad vid flera tillfällen sökt. träffå hr. borgmästaren, då han begifvi sig från rådhuset till-sitt hemvist, och gått bredvid honompå gatan, men då -endast frågat honom i af--seende-å aflidne-rektor Carlstedts sterbhus; förklarande Sjöblad, att hennes vrede mot borgmästaren -bärflöt deraf, att hon vore öfvertygad det hr borg: mästaren öfvertalat Carlstedts slägtingar att icke tilll. henne öfverlemna Carlstedts efterlemnade tillgångar; samt af en hos henne uppkommen ide, att hr borg: mästaren skall hafva narrat henne att underskrifva en :-handling, hvarigevom hon afsagt sig alla anspråk Jå ersättning af Carlstedts sterbhus. Med anledning häraf utvecklade hr borgmästaren närmare sitt förhållande till sterbhuset och dess utredning. r 4844 i Maj fick hr borgmästaren besök af enl för honom då okänd person, kamrer Wahlqvist från Östergöthland, som under förklarande att hans hustru vore enda arftagaren efter ryligen aflidne rek-j: torn i Mari skola, Carlstedt, antnodade hr borg mästaren, till hvilken skolans lärare hänvisat Wablqvist, att i sterbhuset förrätta bouppteckning. Som borgmästaren bodde blott några steg från sterbbuset och hr Wahlqvist icke önskade någon annan åtgärd än en enkel uppteckniog af qvarlåtenskapen, samt dess försäljning, åtog sig hr Holm besväret, helst hr Wahl qvist icke nämnde :ett ord om hushållerskan Sjöblad och hennes barn, eller deras förhållande till Carlstedt. Vid ankomsten i sterbhuset såg hr borgmä staren för första gåvgen Sjöblad, som han förut icke hört omtalas, och som uppgaf att anledning förefunnes att rektor Carlstedt eftetlemnat testamente till hennes förmån, dock utan att nämna något om det förhållande, som skulle hafva egt rum mellan Carl stedt och henne, Hr borgmästaren förklarade sig helt säkert icke hafva tagit befattning med sterbhuset, om han då kännt hvad som sedermera uppenbarades. Bouppteckningen fortgick i närvaro af flere vederbörande i tvenne dagar med största omsorg, och alla: rektor Carlstedt; gömmor, com af åtskilliga hans medlärare vid skolan blifvit förseglade intill dess bouppteckningen kunde företagas, undersöktes på det hoggrannaste, utan att bland hans papper, som stycke för stycke granskades, något i behörig ordoing upprättadt testamente anträffades; hvaremot i en portfölj i en bordelåda funnos tre serskilda papper, hvilka af skolans lärare, som voro närvarande, igenkändes vara af Carlstedts hand uppsatia, mer och mindre makulerade utkast till testamente till förmån för åtskilliga persoher samt för hushållerskan Sjöblad, som benämndes fästeqvinna, samt hennes tvenne söner, hvilka af författaren till utkasten uppgifvas vara med henne sammanaflade under äktenskapslöfte. Af dessa trenne handlingar, som voro utan dstum och underskrift, fick Sjöblad efter eget val mottaga den ena, och de andra förvaras af hr borgmästaren Holm. Hvarenda bok i rektor Carlstedts betydliga boksamling undersöktes af magister Lindström, som deröfver upprättade katalog, utan att något testamente anträffades. Bland do tillvitelser Sjöblad i sin hallstarrighet gjort borgmästaren Holm, är äfven den att han icke upphört att taga befattning med sterbhusct, sedan ofvannämnde utkast blifvit funna. Hr borgmästaren påpekade det orimliga: uti denna hennes föreställning, då det hvarken: kunde hafva förbättret eller förändrat hennes ställning, att någon annan afslutat den redan hållna bouppteckningen. Vidare lägger hon borgmästaren till Jast att han skulle afrådt kamrer Woblqvist att fullgöra rektor Carlstedts vilja, men br Wahlqvist motsäger dett: på det bestämdaste både i bref-ocK serskildt meddeladt intyg, :deruti ht Wahlqvist äfven förkarar, att hr borgmästaren flerfaldige gånger både skriftligen och mundtligen uppmanat hr Wahlqvist att göra ännu större eftergifter åt Sjöblad, än de af en fjerdedel i boet, som han redan skänkt henne utan någon slags juridisk skyldighet, men att hr Wahlqvist icke efterkommit-hr justitieborgmästarens uppmaningar i anseende till Sjöblads oskickliga, till vanvett gränsande beteende mot hr Wahlqvist och hank hustru. Afven påminner borgmästaren att det icke stått i hans makt att hindra hr Wahlqvist från att sätte sig i besittnivg af boet, Angående den tillvitelse Sjöblad under de många grofva utbrotten af sin vrede gjort borgmästaren, att han skulle förledt henne att utiärda ett qvitto å de medel, Wahlqvist åt henre afstått, och deruti hon afstod från vidare anspråk, upplystes genom vittnesmål-af Därvarande skollärare och sjelfva qvitto:s ordalydelse, att Sjöblad väl vetat och förstått hvad hop underskref och att qvittot, som flere gårger för hen-, ne uppläst:s, för öfrigt icke med ett enda ord omnämnds teståmentet eller innefattade någon afsägelse på de anspråk hon på grund deraf kunde göra, förmodande hr borgmästaren att, då rämnde qvitto hvarken löser eller binder, Sjöblad skulle utan tvist kunna återfå detsamma af hr Woehlqvist. Genom vittnen har det vidare bliifvit styrkt att icke hr Holm utan fru Wahlqvist uppmanat kamh rer Wahlqvist att icke tillägga utkasten någon giltighet som testamente, och borgmästaren förmälde äfven, att Wehlqvist på borgmästarens uppmaning att öfverlemna boet åt Sjöblad svarat nej, under förklarande att-han af samtal med Carlstedt i lifstiden fått anledning förmoda, att Carlstedt icke vore fader till de af Sjödlad födda barn, och att Caristedt utur sina föräldrars hus erhållit för sin egen uppfostran vida högre belopp än qvarlitenskepen efter honom, utav att Wahlqvists bustru vid arfskiftet derföre räknat sig något till godo. Kongl. hofpredikanten Nordlund har på många. handa sätt sökt med lämpor förmå Sjöblad att inse sin -villfarelseoch afstå från sitt oförskämda uppförånde, men har deruti icke lyckats. Allt hvad han förmått henne till är att hon erkänt det vära orätt stt öfverfalla. borgmästarens fru. För att möjligen få fred för den hallstarriga menniskan hade borgmästeren äfven erbjudit henne de 250 rdr han för kostnader och besvär för sterbbuset af hr Wahlqvist uppburit, .men -hon hade nokat att emottaga denna borgmästarens gåfva. Sedan i går protokollet för förra rättegångsdagen blifvit justeredt och man såväl af vittnesberättelserRR IE VE (Må rn mr rr L mm NR -— — —— rm oc ös ss Rn OO OR IT DH a TI Sr AIR ARA sj