Aftonbladet – 24 september 1850, sida 3

Fort, fort) härifrån! Floden kommer hitåt! ropad britten med uttryck af en vasinnig fasa, reste sig upj för ut fly uppåt land, vacklade pustande några steg framå och sjönk åter till marken; han uppreste sig ännu er gång, men nedsjönk ånyo. . ,Frukta ej. Vi äro frelstalv sade hars räddare lug nande. Sir George darrade i hela kroppen och suckade, i de han stirrade omkring sig: Förskräckliga händelse! Jaz förmår icke mer. Tro ni att vi äro säkra här? Om hafvets gap nu ville upp: sluka mig, kunde jag icke fly.n Var icke så klenmodig, sir Georgel svarade Fortu natus. Se der hänger u romflaskan! Er -filosofis källa är således räddad. Låtom oss taga vår tillflykt till henne Vi behöfva ett stärkande och tröstande medel.n Hen fattade sir Georges korgflaska, drog ett par väl diga drag och uppmuntrade genom sitt exempel sir George vill efterföljd. i Sockerrörets eldiga ande återställde snart nog de unga männens krafter och mod; herr Linthbi uppsökte nu det lilla kreolen, hvilken, icke långt ifrån dem, :satt i sander och med förgråtna ögon bliekade ut i det vilda, brusande hafvet. Så snart-gossen hörde stegen af den kommande uppsteg han, gick emot herr Linthi med en fattning, som denne knappast hade väntat, räckte Konom handen och sade: Signor Fortunato, ni är mitt usla lifs räddare. Si länge detta ännu varar, skall jag aldrig glömma min för: bindelse till er. Vi äro olyckliga skeppsbrutne; menvjag är den olyckligaste af alla. Fråga ej hvarföre? Blott om ett beder jag ännu, beder jag brinnande: öfvergif icke mig öfvergifne, förrän jag kan hjelpa mig sjelf. Jag hoppas till Gud, att det icke skall dröja alltför länge.n Nej, kära barn, du skall dela min sista brödbit med mig. Förtro dig åt mig såsom en broder, gade heri Lintbi rörd. Gossen -hade uttalat sina ord med en så rörande stärama, med så inställsam röst och beledsaga! dem med en så ömt fordrande och dock ödmjuk blick att den godbjertade Fortunatus väl skulle beviljat ännu svårare saker än han begärde.