Aftonbladet – 24 september 1850, sida 3

skreko och samspråkade ugder lifliga åtbörder. Ingen af dem närmade sig de skeppsbrutha. Men dessa omringade snart beklagande de ankommande olyckskamraterna, utan att önska dem lycka till en täddning, hvaröfver de sjelfva ej kunde glädja sig. Är kaptenen:videlif? frågade herr Linthi. Der ligger han bland de döda! svarade flera. Bredvid min värdiga principal Gregorils ropade en annan. Hade dock det vilda hafvets vågor uppslukat oss! Bättre-att dö genom Herrans hand, än genom de obarmbertigas! klagade en tredje. De säga att vi äro farliga menniskor och ett pack som för pesten i landet. De vilja mörda ossl jemrade en fjerde. Också den trogne Barnaba Zucco är ibland de döda! snyftade Cecco, som återvände från besigtningen af de liflösa och vred sina händer i ångest. Vi äro för få och för utmattede för att berga liken och varorna, som hafvet drifver till stranden. Låtom oss ropa på hbjelp! sadeherr Linthi, och gick raskt emot den församlade bopen af Calabreser. Skyggt följde honom de öfriga på något afstånd. Men han sjelf förlorade nästan modet, då han kom närmare och såg de vilda, solbrända ansigtena med tumsJånga skögg. Många hade, utom en smutsig skjorta, ingen annan betäckning, är trasiga benkläder. Andra burogrofva, svarta eller blå ylletröjor, byxor som räckte tiil knäet, halfstrumpor, och skor af ogarfvåde koskinn, bopfästade med saören. En blå alnsiång yllemössa, som betäckte det okammade håret, nedhängde ända på ryggen. Godt folk!sropade sehbweizaren till dem, pni ser vår nöd. Vi äro skeppsbrutna; vi-voro passagerare under kejserlig österrikisk flagg, på skeppet Austria, fördt af kapten Lorenzo Bosich, från Triest till Messina. Är någon af edra förmän bland eder; så må han komma fram till mig, att jagfår tala med honomi, E stället för svar ropade en röst ur hopen: Hör ni den kätterska fransosskurken? Knappt kommen på det torra, vill han redan spela herre. (Forts.)