Aftonbladet – 21 september 1850, sida 4

— — SEE oa OM kedet TE: stR RNE (Insändt.) Vi råkas väl, har pappa sagt, Men när? hvem skall mig det förklara. Och länge derom oviss vara. Det står omöjligt i min makt Helst jag den bulda blicken saknar, Hvars språk min själ så väl förstod; Men nu förgås milt tålamod Och sorgefulla känsior vakna. Ty pappa säkert ledsnat har Uppå allt barnsligt smek och jolier? Men likafullt jag mycket båller Al pappa, som en vördad far, Och önskar blott att inga ränker Må göra pappa kall mot mig. Nog är jag barnslig, som för dig Omtalar allt hvad hjertat tänker. Och goda pappa, sannings ljud Är allv hvad jag härefter säger, Och ingen hemlighet jag eger För dig, det svär jag dg vid Gud! Du är den enda ati lifvat, Som varit god och vänskapsfull Mot den, som ej har någen huld. Om nu min lott så tung har blitvit, Att denna godbet tvert upphör; Hvem skall sen mildra mina öden ? Ny önskar jag mig gerna döden, Om ej min varna bön du kör. Jag beder bjertiigt, rät det åter Få blifva som det var förut. På detta missförstånd gör slut; Öch felar jag mot dig, förlåter Du mig helt säkert som en far. 0! derför jag af bjertat beder, å fort som möjligt sänd mig neder Ack! blou ep exda blick vill svar. et Å 4 . 1-0;