Aftonbladet – 20 september 1850, sida 3

BLANDADE ÄMNEN ABD-EL-KADER har, med regeringens tillstånd, begilvit sig till badorten Vichy. — MASSERANOS DJURLOKOMOTIVER. För någon tid sedan omnämndes i engelska tidningarne några lyckade försök att på jernvägar använda djurkraft i stället för ångkraft, till drifvande af de 1okomotiver, som draga jernvägsfororna. Dessa försök hafva sedermera blifvit fortsatta på den stora Southwesternbanan, som leder från London till Southampton, och i berättelserna derom träffar man äfven några antydningar om apparatens beskaffenhet, hvilka ej sakna interesse. Hästarnegå i sin vanliga gång och sätta i rörelse ett hjul, hvilket är anbragdt i:et! på lokomotivens underrede hvilande skjul och utvexlar med lokomotifbjulen, hvilka åter gå så betydligt fortare, att lokomotiven kan gifvas ända till 8! ; svenska mils hastighet i timmen. Uppfinnaren, Masserano från Piemont hade till England medfört siv machineri, sitt så kallade impulsoriumn, hvilket blott var inrättadt för 2 hästar; men i alla fall var tillräckligt att draga en rad af 30 vagnar uppför en betydligt brant del af banan, med öfver en svensk mils hastighet i timmen. Man har sedan bygg: större hästlokomotiver och beräknat att en machin om 4 hästar skall gå fortare än en ångvagn. Genom passande utlösningar och -kopplingar i machinerie kan detta stadnas eller fås att röra sig baklänges, medan hästarne fortfara att gå som vanligt, och hästarne hållas stilla utan att machinen genast behöfver stadna med detsamma. Hästarnes ansträngning är icke större, än att de kunna hålla ut dermed i 8 timmar om dagen, hvarunder lokomotiven går nära 35 svenska mil. Kostnaden af ett hästlokomotif och ett ånglokomotif af samma kraft och hastighet, har i följd af dessa data och priserna på bästar, machineri, foder och stenko!, beräknats förhålla sig som 1 till 44: ew så ofantlig besparing till förmån för hästlokomotiverna, att, om försöken fortfarande lyckas, ångvagnarne tros komma snart ur bruk. — ETT FREDSMÖTE AF WELSKMÄN. Till det stora fredsmötet i Frankfurt hade äfven invånarne i Wales skickat en af sina landsmär, Mr Roberts en prest; och som detta fredeombud ville efter återkomsten till London aflägga räkenskap för sin sändning, så sammankallades ett gaeliskt fredsmöte i galiska kapellet vid Aldersgate i City, den 3 dennes Då welskmännen genom sitt ännu bibehållna päliske språk och sina nästan lika urgamla sedvanor, lefva i sia provins nästan skilda från hela den öfriga verlden, trodde talaren sig icke blott böra redovisa för förhandlingarne vid fredsmötet i Frankfurt, utan äfven förtälja hvad som i öfrigt väckt hans uppmärksamhet under vistandet utrikes, och häraf uppstod en särdeles kuriös framställning. På fasta landet — sade han — har det isynnerhet öfverraskat mig att se qvinnfolken arbeta med jordbruket; deraf kan man sluta att minst hälften af karlarne äro sysselsatta med krigsbestyr. (?) Paulskyrkan i Frankfurt är lika beqväm som vårt nya parlamentshus här i London; men hon kostar icke tiondedelen så mycket, och skulle bli ett präktigt tyskt underhus. Hvad Jaup, presidenten, sade det förstod jag icke; men karlen är en god affärsman och ser alldeles ut som en af våra prester i Wales. Min värd i Frankfurt kunde jag icke heller förstå, ty han talade ingen galiska och jag ingen tyska; det var en bristfällighet, som föranleder mig att hos mina landsmän förorda undervisning i tysken och franskan för deras barnp, o. sg. V. En annan talare, en qväkare, yttrade: Man skrattar åt våra bredskyggiga hattar; men med Guds bjelp skall detta breda skygge en gång öfverskygga hela verlden. Krigförandet är någonting högst oförnuftigt; likaså gerna kunde nan afgöra tvister staterna emellan genom att hetsa ländernas hundar i massa emot hvarandra. Begge talarne afhördes med andakt och betackades med trefaldiga bifallsrop.