Aftonbladet – 20 september 1850, sida 3

nyss kommit ur smältugnen. Kopparfärgade skyar brunnc här och der på den bleka himlen, såsom ofantliga eldkulor, hvilka hotade att nedstörta i det rasande vattensvaliet. Det vidt omkring kokande hafvets brusning, vindens skärande pip och tjut i tackel och tåg, skeppsfolkets larm och rop, af hvilka ingen förstod den andre, masternas knarrande, stormpumparnes rassel, bedöfvade allas öron. Med: förstörda drag stodo passagerarne tigande rundt omkring; fasthållande sig vid vanterna, för att icke flyga öfver bord wid en slingring, eller bortspolas af en öfversköljande våg. Några stirrade tanklöse ned på de vilda böljornas strid; andra med radbandet i hand: läste sing böner med ljudelig stämma, men de hördes dvek icke genom stormen. Till och med Signora Rosa di Centi hade glömt den vigtiga slöjan. . Hon satt i en fördjupning på stegen till en liten trappa, stödd af sina båda betjenter, och sjelf nedböjd öfver den unga Ceechino, som, med hufvudet ned: tutadt, i hennes knä dolde sitt ansigte. Icke långt derifrån stodo Sir George och herr Fortunatus, hvardera bållande sig i ett tåg och vacklande hit och dit. Båda betraktade med skenbart lugn det förskräckliga skådespelet af de upprörda elementerna; men de vände hvarandra ryggen; till och med den hotande dödsfaran kunde icke häfva deras ömsesidiga vedervilja. Matroserna upphissade bedjande i stormasten en Madonnabild, såsom det sista räddningsmedlet. Storm och böljor vexte. Austria sjönk tid efter annan in mellan tvenne höga vågor, såsom emellan tvenne kullar, som blott läto himlen skönjas i en lång, smal strimma. Derpå höjde hon sig åter, likasom lyftad af en jättehand, högt öfver det hvita skummande hafvet, hvilket liknade eit af en jordbäfning kringkastadt snöfält; och lika hastigt gled hon åter ned i den svarta vattendalen, liksom skulle-hon göra bekantskap med oceanens aldrig skådade botten. En vindstöt. söndersplittrade och bröt aktermasten, som sönderslet och drog efter sig stormastens tackelverk. Tyngden af denna massa, som föll öfver bord, nedtryckte fartygets ena sida så djupt, ait dess kantring nödvändigt måste följa. Matroserna, utmattade af arbete el