Huldt och notariem Sjöberg, men som rättens: förhandlingar) i dessa mål icke stutade förr än sent pår eftermiddagen, kunna: vi icke förr äh i morgan här-) mare redogöre för brad som dervid förekom: — Då det från konp! poliskammaren till rådhusrätten remitterade: mål mellan Eronometerfabrikören Söderberg och lärlingen Kehl. angifven för tillgrepp af några verktyg, i dag påropsdes, inlemrades genom ena Söderbergs lärling en skritt, deri: Säderberg an: måide, att han af sjukdom vore hindrad aw i deg inställa sig, ock änböll om anstind, mFd biall hvårtill målet uppsköts på fiorton dagar. — I dag inlemnades till poliskammaren en röpport: derorå, att då poliskonstapelt Malmström och 2xra konstapeln Adrabämsson sistk kårdegsnatt omaring kl. 41 patrullerade i staden, haderde i Salvii sränd anträffat flerg manspersoner, hvilka stödo i en grupp, under bögljudt skrik samtalande med hvar? andra. . DÅ dessa i anledning deraf blifvit tillsegde att hålla siv tystare samt aflägsna sig, hade tvenhe af. dem.ccställbetjenten Eriksson och börstbindaregesällen. Hallgren, rusat emot konstspeln Malmström; nvilken de tilldelat flera sparkar och knöffar; hvarjemte då ombkullkastat: extry konstapeln Abrahamsson i en rännstep. Under detta ovåsende bade öfverkonstapelna Jurling ankommit till stället, hvilken Iyckats förmå gesällen Hellgren att gå hem till sig, ifvensom de öfriga, med undantag af stallbetjenten Eriksson, som i rusigt tillstånd ännu en stund förföljt Malmström, hvarefier slutligen äfven han aflägss nat sig. Men en stund derefter hade Hallgren: och Eriksson,medhafvande flera af sitt förra sällskap, kommit skyndsamt efter Malmström på Stadssmedjegatan, hvarest gesällen Hallgren ånyo börjat utfara i otidigheter och skällsord, samt tilldela Malmström sparkar och knuffoingar; hverpå de, efter att på detta sätt en god stund hafva förfarit, slutligen -aflägsnade sig. : Vid hirom i deg hållet förhör, dertill Eriksson icke infunnit gig, förnekade Hällgren angifvelsens riktighet. Väl erkände han att han vid tillfället varit rusig och ordvexlat med polisbetjeningen, men bestred att han på annat sätt förgåvt sig emot dem, an att han tagit Malmström i armen, i ändamål, som han uppgaf, att förmå denne att medfölja in på verkstaden, emedan han förut dragit sin huggare och dermed tilldelat Hallgren ett blodvite i bufvudet. Kontorsgevaldigern Tnomassoh, som vid tillfället: varit närvarande, intygade att Hallgren tilldelat Malmström flera slag och sparkar, ehuru Malmstrört tilltalat H. mycket saktmodigt och endast sökt förmå honom och hans sällskap awt aflägsna sig. Detta uppträde hade räckt ungefår en halftimma, hvarefter Thomasson aflägsnat sig. Örverkonstapeln Jurling hade intet vidare alt berätta, än ofvanföre är nämndti; men tillade, på fråga, att under hans korta vistande på stället intet våld blifvit utöfvat emot konstapeln Malmström, samt att både gesällen Hallgren och stallbetjenten Eriksson varit rusiga; den sistnämnde dock värst. Konstapeln Malmström bad att få tillkalla ytterligare viunen, hvarföre målet uppsköts till i morgon. — Tvenne af polisbetjeningea anhöllo sist. Lördag en s. k. keffemångelska, hvilken de misstänkte att äfven försälja bränvin Då hennes bedyranden om sin oskuld härutianan icke hjelpte, utan polisbatjeningen yrkade att få undersöka innebållet afen i skorpkorgen liggande butelj; tog hon sjelf fram densamma och slog den i gatan under utrop: Der har ni då edra ulfvar; hvaref:er hon tog flykten, lemnade kaffeförrådet i sticket. Vid i dag härom hållet förbör, tillade pölisbetjeningen ytterligare, att hon vid nyssnämnd3 tillfälle svurit och fört oljud, samt oqvådat dem. Båda påstodo de att buteljen, som blifvit sönderslagen, verklisen innsebålliv bränvin, hvilket känts på lukten, men. hade ingen bevisning att härom åberopa. Då mångelskan bestämdt nekade till hela angifvelsen, semt särskildt på fråga förklarade, att buteljen innebållit vatten, fingo polisbetjenterna aflägga ed på det örriga af angifvelsen; hvarefter mångelskan för oljud, svordom och polisbetjenings oqvädsnde dömdes att böra tilsammans 6 rdr 32 sk. banko. Hernösand den 412 Sept. Den 923 Augusti försökte bonden Sven Jansson i Liden att iöfverlastadt tillstånd ro öfver Ångermanelfven, men drogs med bå:en ned i Rännforsen och försvann ögonblickligen utan att den döda kroppen sedan kuunat återfinnas. (H. P.)