Aftonbladet – 16 september 1850, sida 3

som anlade ett mejeri för ostOch smörtillverkning efter utländskt mönster. Af den bok S. utgaf 48214, kallad Engeltofta fört och mid, har blifvit ådöga agdt; att egendomens afkasining uppdrefs af honom ifrån 700 :t:r. säd till; 7000 t:r, oberäknadt 10,000 t:r jordfrukter, hvilka dels användes till utfodring delstill. bränvinsbränning. Sällan är det döck, som någon, hvilken på enthanda sält fom S. uppfattar sitt lifs bestämmelss, deraf får skörda några maåteriella frukter, Olyckor och missgynnande konjunpkturer nödgsde honom i sin ålders höst. att lemne skådeplatsen för sitt hela Jifs gagnfulla verksamhet. tv 48147. förstördes .genom mordbrand, : ej oallenast hela ladugården vid Engeltofta, utan äfven hela årets inbergade gröda och fodertillgångl Egendomens försäljning blef deraf en följd. Den försåldes jemte inventarier år 1819 till konung Cal XIV Jbhan för en summa af 450.000 rdr bro, sedan der af utsedda ombud blifvit värderad till 600.00t rdr bko utan inventarier. Stjernsvärd hade undör sin rastlösa ekonomiska bana många och stora svårigheter att motkämpa, stridiga och bristf:lligt hus hållsförfattningar, tidsandans stränga konservstism. orimliga och. tygeliösa. missbruk, penningebrist och olyckor, samt. slutligen sina likars begär au såson projektmakare bedömma hvarje reformator. Men oaktedt allt detta fullbordade S. sin pan, uppdröo; för efterkommande ett system i ländthushållningen, som, om det ef:erföljdes, skulle lända såväl till all mänt som enskildt gågn och nytta. S. blef dock innan han slutade sin verksamma bana, vittne ti! den största olycka honom kunde vederfaras, ett se den egendom, der ban cffeat kärnan af sina krafter och sitt väsende för ett ädelt och fosterländskt ändarnål, rubbad till sitt system, vanvårdad till sir helbet och den höge egaren beröfvad all väntad afkastning genom en okunnig och hallstarrig adminlstrator. Det missöde, som,S. erfor genom egendo mens förintelse, blef ej för honom ensamt; ef:terkommande erkänna nu allmänt med pgrämelse, av de läto vilseföra sig af denna utgång och afstadnade uti att taga S. till efterdöme, till dess den framåtskridande impulsen kom från annat håll, menhvilket orsakade för Skånes häfd och kultur ett uppehåll af nära ett fjerdedels sekel. S. dog 1825 innan denna sanning blifvit uttalad och innan efterkommande hunnit uppskatta hans förtjenster. Men hvad ssBmtiden bryter, det godtgör ofta efterverlden. Så bar det åtminstone inträffat med S:— Vid det 1849 i Skåne hållna första allmänna landtbruksmötet, förklarades offentligen S. hafva varit den, som från första början beredt nya banor, nya vägar för det svenska åkerbruket, hvarföre äfven Skåne i alla tider hos honom stod i så stora förbindelser. Gift med Anna Pettersson och efterlemnade 7 barn, af hvilka för närvarande endast lefva 2:ne söner och 2:ne döttrar. Bland kuriositeter som man finner i detta häfte och som äro föga kända, kan citeras fölande artikel om Stengudar: Äfven sådana gudomligheter hafva, enligt kyrkoherden Högströms berättelse, på konung Adol! Fredriks tid varit dyrkade och helighållna hos lapparna, särde es i Luleå lappmerk. De stenar, de illbedt och hedrat med offer, hafva vanligen funnis igganda vid bergsändar, vid uddar af träsk, på bolmar, vid forsar eller andra helgade orter; de hafva ej haft någon egen djureller menniskolik form, men ändock mestadels en sällsynt skapnad, såsom petrifikater, krusiga och. knottriga. Lapparna trodde dessa stenar om att hafva helsa och sjukdom, lif och död i sitt våld, och omtalade mångfaldiga exempel, huru de personer blifvit angripna till lif och helsa, som velat ohelga eller förstöra dessa ställen. Ea lapp, som offrade hufvudet, fötterna och vingarna af en tjäder på en sådan sten ej långt ifrån Geliivsre, svarade på tillfrågan, hvarföre han detta gjörde, att deraf skulle vexa andra och nya foglar igen, hvilka ban då sku!le få skjuta. Dock funnos äfven i lanlet en mängd stenar, hvilka vantron redan upphört ait hedra med offer, ech dessa ansågos då som maktösa och afsigkomna gudar, för hvilka ingen mer ruktade. Man har ock en gammal berättelse om en jernyxa, som varit liggande vid en sten ej långt söder ifrån Gellivare, och på hvilken intet rost kunde bita. Denna yxa berättas på sådant sätt hafva kommit dit, att då en lspp i äldre tider kommit att drabba ihop med en jätte, som han märkte hafva tillhåll med hans dotter, och han ej kunde blifva jätten öfvermäktig, anropade han denna stenen till sin hjelp. Men emedan jätten gjorde deisamma, kunde ingendera få öfverhanden; ty, allt hvad lappen lofvade att gifva åt sin hjelpare, det lofvade ock jätten. Men omsider lofvade lappen sig vilja gifva åt stenen den yxa, som jätten hade i sin hand, och I detsamma blef han honom öfvermäktig, så att jätten måste sätta lifvet till. Ifrån den tiden säges samma yxa beständigt ha blifvit vid denna sten. Vi önska utgifvaren lycka att snart hafva fullbordat ett företag, som fordrar ett ej ringa mod hos förläggaren 1 anseende till både den kostnad och det arbete som dermed äro förenade, helst vi äre af någon erfarenhet i tillfälle att bedöma de svårigheter, som dervid varit att öfvervinna. nt Orgeln, dess inrättning, byggnad, skötsel, reparation, stämning äc. af F. G. Töpfer, ötversatt af F.A. D., 1:a häftet, är titeln på ett i bokbandeln nyligen utkommet arbete, som, efter början att döma, synes ämnadt att fylla en af luckorna i vår musiklitteratur. Vi hafva för några dar sedan anmält en bok af hr Lindberg, äfven rörande Orgeln, men hvarmed den här ifrigavarande dock ej rivaliserar, såsom förnämligast angående en annan del af saken. Här är egentligen och så tillsägandes i första rummet frågan om :Orgelbyggeriet, konsten att förfärdiga och uppsätta, med ett ord konstruera orgeln; och de, som önska sig en grundligt theo retisk afbandling häröfver, finna i Töpfers verk icke allenast en beskrifning på orgelns beskaffenhet och särskilda delar, utan ock reglorna för dessas sammansättning och användbarhet; bvarjemte boken, genom vidfogade fullständiga ch noggranna formulärer för Orgelbyggnadskontrakter, reparationsförslager, afsyningar m. m., bereder församlingar, som vilja låta bygga eller ombygga orgelverk, tillfålle att, bättre än bittills skett, undersöka och bedöma halten af det ofta kostsamma och således genom sjelfva dyrheten (utom allt annat) vigtiga byggnadsföretaget. Töpfers Orgel torde af sådan anledning kunna sägas angå kärnan af kunskapen om detta instrument, hvarföre det ock i Tyskland blifvit allmänt värderadt och berömdi. — vv JM VEN ella pr. Dr Va rr FARS DA NER Sr MG I BR