Aftonbladet – 16 september 1850, sida 1

ster; år 1847 bestego de sig iill 274 st. af 7,075 läster; och land:män tillhörige fartyg och båtar öfver 5 lister, som äro uppgifne för år 18307) till 709 st. af 14,239 läster, bestego sig år 1847 till 1194 st. af 26,237 läster. . Och utgjorde således ssmmanräknade antalet af rikets fartyg och båtar öfver 5 läster sistnämnde år 2,409 st. af 95.552 läster. I afseende på Sveriges såväl insom utrikes sjöfart hafva från äldre tider tillbaka högst prohibitiva stadganden egt rum och hindrat utvecklingen af denna med handeln så nära gemenskap egande näringsgren. Utan afseende å angelägenheten att underlätta vattenkomibunikationeroa i ett så vidsträckt land som Sverige och hvars förnämsta varuartiklar, jern, träv:ror och spannmål, äro tunga och svåra att forsla, hade mean för längre tider tillbaka uppgjort en sträng, gränsskillnad: einellan städernas och landtmennens seglationsrätt, enligt hvilken risxets allmoge i vissa provinser ej egde att till städerna införa sina produkter i däckade fartyg och båtar, samt för de provinser, der sådant var tillåtet, fastställt lästeralet för de fartyg och båtar, af hvilka allmogeå i dessa provinser egdeatt betjena sig. Först genom kongl. förordningen af den 16 Februari 1832 erhöllo alla svenska landtmän tillåtelse att begagna dem tillhörige, däckade och odäckade fartyg och båtar af bvad lästetal som helst, ej allenast för transport af egna och andra tillhörige landimannaprodukter och tillverknjngar, utan ock till fraktfart på alla orter i riket, äfvensom att till Norge, Finland och Danska staterne utföra rikets till utförsel lofgifne produkter och tillverkningar, samt derifrån hemta främmande länders till införsel i riket medgifne produkter och tillverkningar. Ehuru genom denna författning invånarne på landet vid rikets kuster bereddes vidsträcktare tillfälle att använda deras fartyg och båtar, kan likväl för gilvet antagas, att denna del 2f Sveriges sjöfartsrörelse skulle uppnått en högre grad af utveckling; i händelse rämnde fartyg och båtar kunnat lika fritt och obehindradt som stapelstädernes fartyg legagnas för varors transI porterande till och från utrikes ort, Till bevis emedlertid på tillvexten af Svejriges utrikes handel och sjöfart under sednast Iförflutne 23 år, må anföras, att, oaktadt under denna tid tullen å flere varor biifvit nedsatt eller helt och båilet borttagen, tuliuppbörden, som år 1824 utgjorde för inkomna varor rdr 1,3905 454: 43. 5. lår 1847 uppgick i Jat de hos tullkamrarne till införsel a r för inkomna varor till 4,184 681: 8. 2 . 5 22. Ah utgångae d:a 85,823: 44. 4,279,505: — 34 — Att under sednare åren värdet sf de från Sverige utförde varor vida öfverstigit värdat inbemias af kommerskollegii årliga berättelser om utrikes handeln ), af hvilka den för år 1847 utvisar, att värdet af de samiua år från Sverige Å utskeppade varor utgjorde 18.796, 000 rdr och af inkomne varor 13,916,000 och att således värdet af de förra öfverskjutit värdet laf de sednare med 2,880,000 rdr banko. Af hvad sålunda på grundaf officiella handlingar är uppgifvet rörande Sveriges utrikes .Jhande!, hade man skäl förmoda, att Sveriges pepningeställning till främmande stater vore förmånlig; men att så icke är, derom vittnar Iden saknede tiligången på vexlar emot alpari kurs, som under de 2:ne sista åren egt rum och försn!edt uttagande i svenska banken af Imyntadt och omyntadt silver till flere millioners belopp. För att nöjaktigt förklara detta för Sveriges penningerörelse menliga förhållande, måste antagas, att den behållning å Sveriges synliga utrikes handel, somi kommerskol:egii ufvanberörde :berättelser omförmäles, vida understigit värdet af de under samma tid tullförsnillade och insmuglade varor. Då likväl nu allmänt erkäpnes, att så väl vid tillsättandet af tjenstemän och betjente vid tullverket, som i afseende på kontrollen samt uppsigten öfver deras förfarande i tjensten större noggranhet än förr jakttages, men, det oaktadt, så betydlig oloflig veruinförsel, som den ofvan anmärkta, ägt rum, kan hvar och en inse det högst skadliga inflytande, som den probibitiva wlbagstiftningen, äfven eiter du der: vidtagne imodifikationer, utöfvar å folkets moraiitet och stvens tullintrader. Man må icke beller vänta ett annat förbållande, då man besinnar, att Sveriges kuststräcka, hvarvid fi nas en mängd öar, bolmar och klippor, flerestädes belägna på betydligt afstånd ifrån fasta landet, ugör i längd öfver 200 mil, att Jandgränsorne mot Norge och Ryssland äro vidsträckte och föga eller icke bebodde, samt att de, som befatta sig med insmuvgling af varor, alltid kunna med visshet påräkna verksamt biträde i sina olofliga företag af de vid kusten och i gränseorter boende invånarne, som från lingre tid tillbaka derom varit anlitade och bvilka nra nog betrakta dylika företag såsom lofligt nöringsfång. För att så vidt möjbgt är afböja och bämma denna här i riket så vidt utsträckta och för framgången af alla rikets näringar hinderliga olofliga varuinförse!, hvarigenom äfven staten årligen går i mistning af betydliga tullafgifter, finnes ingen annan utväg, än att öfvergå från nuvarande prohibitiva tulisysterå till en så liberal och rationell tullagstiftning, att dersarmnma i betydlig mån förminskar eller omintetgör den vinst, som nu är stt påräkna genom tullförsnillning och iosmuging af utländska fabrikater, hvi!ka egentligen utgöra föremål för dessa olagliga företag. v y Häremot borde, med afseende å hvad ofvan-före blifvit upplyst och ådagalagdt rörande ej ailenast det skick, hvsri de af rikets päringar,. som under seduaste 25 åren varit underkastade utländsk medtäflan, befiuna sig, utan ock den högst betydliga olofliga varuinförsel, som årlisen egt rum, någon grundad anmärkning ej tunna göras; men då sannolikt äfven vid nästinfallande riksmöte fortfaorandet af nuvarande probibitiva tull-lagstifining kommer att yrkas tåla at dem cam. ance sådant nicgöra altnaf.