Aftonbladet – 13 september 1850, sida 3

genom att förslösa det alltsammans på sig sjeif och mig. Hennes syster rodnade af vrede, men Grace sade: Jag är säker att du gör Mathilda orätt, Sopbie; hon skulle aldrig kunna begå en så öfverlagd falskhet; då hon sade sin onkel ait det skulle användas för de fattiga, skall hon säkerligen hålla sitt ord. Och det skulle i sanning vara en stor barmhertighet att hjelpa den stackars Mrs Brown, tvätterskan., Och börja -med att betala hennes räkningarp, afbröt Sophie. Men bennes syster utropade i det hon med vrede steg upp: Jag vill ej taga emot föreskrifter af någondera af er, och hastigt lemrade rummet — -—-— Onskel Medway hade nu vistats hos familjen under flera veckor, och måste i sanning bafva varit döf, stum -och blind för att förblifva i okunnighet om det spel man dref kring honom. Trygg genom hans fullkomliga döfhet gjorde Mathilda ett flitigt bruk af sin rafsides, säkerhetsventil; och eh gång nör hennes onkel bad henne spela för sig och hon sede till sin syster: Jag hoppas inom kort få det nöjet att spela Dödsmarchen för honom, märkte hon hans öga fästadt på sig med en så sträng blick, att ett ögonhlickligt tvifvel om hans oförmögenhet att höra kom henne att darra, men åter jugnad genom hans vänlighet mot benne, befliiade hon sig ännu ifrissre än förut om sina osmaklisa uppmärksamheter. Grace undrade ofta huru en i andra fall så klarsynt man så lät