kunde låta sig bedragas, under det Sophie betraktade sin syster med öppet förakt, och på trots blef ännu mera grof och näsvis än föröt. Den rike onkeln hade varit en stor. bjelp för hushållet; hans frikostiga bjerta dref honom ofta att göra sådana presenter, som han såg omtycktes, och han gjorde dem a!itid på det fi naste sätt. Det var derföre med blandade känslor, som Mrs Medway en dag emottog den underrättelsen, att han köpt ett hus i ett af de förnämsta qvarteren, och anhöll att damerna med sin smak skulle hjelp honom med möbleringen. Han önskade fira sin bosättning i sitt eget hem, med en präktig bal och supå, till-bvilken ban, emedan han sjelf egde Jå beKantsKarer, bad damerna imbjuda de or sma vänner, hvilkas umgänge vore önskanssärdt. Han berättade äfven i förtröende mrs Medway, att om hon ville åt honom öfverlemna en af sina vackra skyddlivgar, önskade han nämnde afton öppet tillkännagifva sitt val af en bland dem till sin arfvinge och adopterade dotter, med vilker att hon bodde hos honom för att fröjda hans ålderdom. Hon tvekade icke på hvilken valet sku!le falla och lyckönskade genast Mathilda, och lät det hvilkas bland sina förtroliga vänner att hennes äldsta dotter sku!le blifva den indiske nabobens arivinge. Mathilda förklarade att straffet att bo hos en sådan styggelse vore en ganska sträng penitens, men lofvade sig: sjelf det nöjetvatt förslösa sina penninger efter behag, medan 5opbie satiriskt rådde henne att spola The graves of Blarney före ,Dödsmarchenn.