Aftonbladet – 13 september 1850, sida 2

lrog han Grace närmare, och ett vackert leende upplyste hans ansigte, då han sade: Och är du Maurice Addisons lilla glada älsking, som han så ofta talade om i sina bref till mig? Du är det, jag är säker derpå; och du ir dotter till min lille gudson Jakob, som enlast räckte mig till knäet när jag såg honom ist. Och nu, mitt kära barn, ty säkerligen var jag rätt att kalla dig så, hvarför bor du vär? Hvar äro dina föräldrar ?) Tårar fyllde Graces ögon då hon berättade omständigheterna vid sina föräldrars död, och sitt upptagande i Mrs Medways familj, tillägsande att, fastän de alla voro ganska vänliga mot henne, hon: likväl icke ville qvarblifva ängre än tills hon kunde. förskaffa sig en obe;oende ställning, emedan hon fruktade att hon, Mrs Medways omständigheter, vore denna en börda, Hml var den gamle mannens enda svar, ch derpå tillade han: Var god och säg insenting om detta seamtaisförvänsgag giver dig of dertill. Grace samtyckte villigt; hon visste att Mrs Medway ej skulle tycka om att tro, det hon egde ett om än aldrig så litet anspråk på onkel Medways hågkomst; och fastän hon kände tillgifvenhet för honom :för sin farfars skull hade hon aldrig byst minsta tanka på att söka täfla med sina kusiner. En morgon uttryckte onkel Medway der önskan alt åka genom staden; och bad en al damerna. åtfölia honom såsom cicerone. Ma thilda tilibjöd genast sin tjenst, som artigt emot togs. Vid deras återkomst kastade Mathilde sig på en soffa och ropade till sin mor: Åh, aldrig har jag varit så trött i bela rit lif, och jag sn:er denna präktiga klädning, som onkel köpte åt mig hos Stiewarts, såsom ganske dyrt förtjenad. Aldrig samtycker jag att ännu en gång drifva omkring, instängd isen vagn