Aftonbladet – 13 september 1850, sida 2

hon föraktade. Onkel Medway kastade en forskande bick på Mathilda och vände sig derpå till Grace :som satt bredvid honom, inbjöd henne-att smaka på hhns favoriträtt. Grace tackade honom, men nekade. Huru, sade ban med ett leende, kan pi inte heller tåla curriesv? Kanhönda bar pi aldrig ätit det. ; Jag är icke kär deri, det måste jag tillstån, svarade Grace. Jag har ofta sett denna rätt på min farfars bord, men han försökte förgäfves att lära mig tycka om den. Åter hvilade onkel Medways sluga ögon på Graces ansigte, och då intet vidare samtal uppstod, förflöt middagen lugnt. Efter dineen lemnades Grace ensam med den gamla herrn, under det systrarne togo sin vanliga promenad, då denne plötsligt vände sig till henne och sade på sitt vanliga tvära sätt: ;Hvem ver er farfar ?n Grace sig förvånad upp; men svarade genast: Min farfars namn var Maurice Addison. Och er fars? pJakob Addison; han var född i Indien — och derpå utropade hon med en bastig ingifvelse: O herr Medway, kände ni min farfar? Är ni icke den gamla vän, som jag så ofta hörde boncm tala om, som med honom for ut till-Indien, och som var så öm och så trogen mot honom under sjukdom :ul: sorg? Ni är det, jag är säker derpå, min fader kallades efter er. Jekob Addisor. Det var ovanligt att den Iigna Grace fattades af en sådan enthusiasm, men hon steg upp från sin plats, lade sin hand på den gamla mannens stolskarm och sig honom i ansigtet med en så öm, så en ;il blick, att hans hjerta i sanning måste hafva varit af sten för att motstå den. Och som han i sjelfva verket hade ett kärleksfullt, oegennyttigt bjerta, re