Aftonbladet – 13 september 1850, sida 2

med en sådan gammal egensinnig, frågvis gubbstöt, inte för ett dussin klädningar. Den gamle mannen tyckes tro att jag måste känna stadens hela historia, från dess första grundläggning; vi måste låna honom Diedrich Knickerbockers bok. Och sedan, att stanna och beundra kyrkor och andra byggnader, medan grupper af fashionabelt folk passerade och bekikade oss; ett sådant eldprof vill jag aldrig mer genomgå. 4 Honungsvattnet är slut, icke så?, frågade Sofi. Du gaf i början för stora qvantiteter deraf; nåväl, för min del vöre jag frestad att taga en promenad, med en sådan belöning i sigte.n .Hur är d.(?) frågade onkeln, i det han tvärt vände sig om, tycker inte Mathilda om sin klädning ? Skall jag svara för dig? sade Sofi. O, jo, afbröt Mrs Medway, hon uttryckte just sin beundran och tacksamhet; men hon säger att hon är rädd att åtfölja er, emedan ni skulle tro att hennes motiver voro egennyttiga. Hm, motiverna äro tydliga nog, mumlade den gamle herrn; derpå side ban; i det han vände sig till Grace: vill du följa mig i morgon, Grace? Jag lofvar ärligt aut du icke skall få någon annan belöning, än medvetandet att du gör en tjenst åt en besvärlig, gammal man. Grace lofvade gerna, och då Mrs Medways samtycke erhölls, blef Grace den nästan dagliga följeslagerskan åt den gamle herrn, som likväl blott tycktes lemna henne föga uppmärksamhet, uton gef hela sitt företräde al Mathilda, som var stolt öfver sin framgång. Några få dagar derefter pedbar onke! Medway eit lönt skrilvet bref på flera sidor, som han bad Mathilda kopiera åt -sig, då bon så ofta uttryckt sitt nöje att göra någonting il sin kära onkel. Matbilda mottog papperet med