Aftonbladet – 12 september 1850, sida 3

i det han kastade en skarp blick på henne, kom hit, lilla toka, och säg mig det sjelf. Sophie steg npp och neg för honom i det bon sade till Grace: Din tur nästa gång, håll dig derför färdig. Jag undrar om den gamle indianen tänker att han kan gå laget omkring, som om vi vore några chinesiska ornamenter, medan vi ståcch nicka som en hop mandariner framför honom ?n Derpå tillade hon i det hon vände sig till sin unkel: jag är förtjust att ni tycker det jag liknar min far, herr orkel, fastän Mathilda är ansedd för en skönhet och jag för en fulinge.n Ob, Sophie, hur kan du tala så, utropade Grace. ,Tyst nu Grace, tills din tur kommer. Du vet att jag alltid säger rent ut hvad jag tänker.s ,Isynnerbet aär du vet att blot det ena partiet kan hörasn, sade hennes syster satiriskt. Ni tycks alla prata sins emellan som en hop skator, sade den gamle herrn. Men bvem är den unga damen i vrån der? Vår kusin, grace Addison, ropade Sophie med yttersta styrkan af sin röst, och den ömmaste, bästa, vänligaste kusin i verlden. Hon syr alla våra kläder, kopierar Mathildas musik, vattnar hennes blommor, tecknar i hennes album, och tusen sinom tusen saker för hvilka andra bära äran; och ännu mer, bon bär alla mina näsvisheter, utan att någonsin förlora tålamodet. Nu, Grace (i det hon vände sig mot denna) är du riktigt presenterad, kom och tala för dig sjelf. Jag boppas att jag denna gång kommit ålminstone ena partiet att höras, tillade bon åt sin syster; noch om gamla orange-fysionomien är endast hälften så frikostig, som jag skulle vara, så har enkla Grace en liten nättsumma af 100,000 pund sterling i perspektiv. Vid dessa ord sprang hon ur rummet. ; (Forts. följer.)