Aftonbladet – 12 september 1850, sida 1

upphört för i år. Varor att hemta. Herrar Godsägare med Kapten H: Dahlberg, Skeppot IVAR, från Trapani, behagade skyndsammast låta afhemta sina varor. Stockholm den 40 September 4850. EGGERT NAUCLER å SON. san UTRIKES, Med Stralsundsposten i dag hafva vi emottagit tidningar ifrån Berlin och Stettin den 7, Hamburg och Köln den 6, Paris den 4 och London den 3 dennes. Telegrafunderrättelser gå från Paris till och med den 6 och från London den 3 dennes. DANMARK. De tyska bladen hifva inga andra underrättelser från Holsteinska armån, än att en rekognoscering med 3 bataljoner företagits den 5 dennes, mot Fredrikstadt. Man har, såsom förut blifvit berättadt, funnit trakten öfversvämmad, och framträngandet på de få tillgängliga vägar var dessutom hindradt af danskarnes öfverlägsna trupper, så att ingen strid föreföll. Imedlertid försäkras af korrespondenterna från Rendsborg, att insurgentarmåen vill för all del en sådav, och de synas vreda på så väl danska befälet som på general Willisen för att desse ej spilla blod och pluttra bort krut i cnyttiga småstrider. Under afvaktan på landsförsamlingens sammanträde i Kiel politiseras mycket om hvad den skall företaga. Man synes endast ämna den att få hålla hemliga sessioner, votera anslagen för årets resterande utgifter, samt åtskiljas. Huru nu dermed kommer att gå är svårt att säga; ty enligt hvad korrespondenterne sjelfva uppgifva, skall det vara säkert, att jemte den note som engelska kabinettet d. 4 dennes åter afgi vit till Preussen, om åtgärder till framtvingande af krigets inställande från holsteinsk sida, temligen tydligt blifvit tillkännagifvet, att om detta ej sker, England icke ämnar motsätta sig en annan stormakts (Rysslands) aktiva intervention. Vid Kiel låg nu endast qvar en del af ryska eskadern, hvaribland tre linieskepp. Storfursten Konstantin bade återkommit till flottan derstädes; men hvarthän de andra skeppen gått var icke bekant. Danske öfverstelöjtnanten v. Bälow bar i anledning af det utspridda ryktet, att ban vid fångenskapen blifvit insulterad af sle:vigholsteinska öfverbefälet, afgifvit den förklaring i tidningarne, att ban icke bar att beklaga sig öfver någon enda af de cfficerare, hvarmel ban haft att göra. FRANERIKE. Enligt en telegrafdepesch af dsn 6 denne: bade icke mindre än 52 departementalråd uttalat vig för revision af förfatiningen. I sammanhang dermed berättas äfven, att presidenten Bonaparte, hvilken då ankommit till Cherbourg, på en bankett i Caen förklarat sig benägen att för andra gången öfvertaga regeringsbördan, ifall folkets val åter skulle falla på honom. En telegrafdepesch af den 3 Sept. innehåller följande: Persigny bar ankommit till Paris. Ett börsrykte angående Changarniers afsättande ber visat sig vara falskt. Republikens president är opasslig. I Bernay rönte han ett republikanskt mottagande. Orleanisterna resa till Claremont. — Permanenskommissionen har haft en session. Årresteringar hafva skett i följd af stämplingar, i hvilka de Londonska flyktingarne skola vara delaktige., I öfrigt herättas i officiella och balfofficiella blad att republikens president blifvit på resan till Cherbourg väl mottagen 1 Juzier la Ville, Evrevx m. m. Den 4 hade officiell not ankommit från lord Palmerston med tillkännagifvande att vice amiralen lord Cechrane jemte 40 sjöofficerare med det första skulle inträffa i Cherbourg. Ena ofantlig mängd främlingar hade ditströmmat för att få se den der stationaerade eskaderns manövrer. En sorts Orleanistklubb har bildat sig under det oskyldiga namnet Cerel. de Commeraants et des; IT.dustriels,, Uader förevändning ett endast vara en industriel förening tolereras den af regeringen, soma påstås närma sig till Orleanisterna, i samma mån som Elysges förbittring mot legitimisterna tilltager! Nämnde Orleanistklubb har diskuterat frågorna om priasens af Joinville kandidatur och om upphäfvande af begge Bourbonska linaiernas förvisning. Den förstnämnda frågan leanade man snart oafgjord, men hvad den sednare betriffar, så skall man hafva stannat vid det beslut, att verka för upphäfvande af förvisningsdekreterna. I en skorrespondens läses: Efter Ludvig Filips död synes det Orleanistiska partiet vara vida mindre böjdt att ingå på den mycket omtalade fusionen mellan de båda iinierna. Tidningen LO dre, som förut förordat förlikningen, påstår nu: att familjen Orleans, som år 1839 ukorades af folksuveräniteten, icke kan öfvergifva deana ädla princip och ställa sig under den ,gudomliga rättens, baner; ett sådant steg skulle för alltidför densamma tillsluta Frankrikes dörrar och förvandla dess anhängare till republikaner eller bonapartister. MÅ andra sidan utlägga de legitimistiska tidningarn?, hurusom det endast var 30 a 40 deputerade, som under Lafittes och Lafayette: ledning utropat hertigea af Ocleans till korung, och jåstå att här silunda alldeles icke kan blifva fråga om något ultryck af folkets suveränitet. Till svar härpå innebåller TOrdre utdrag ur Eliseiska tidningar, hvilka med en viss hätskhet i tonen söka visa, att Frankrike omöjhgt kan hoppas något af Henrik V, somjunder 18 års tid lefvat i främmande länder och alldeles icke kände till Frankrike, utom hvad han inhemtiat genom fanatiska och vanställda skil