I rådhusrätten upptog han åter sin förrra berättelse om att han funnit dem i ett uthus; han kunde likväl icke förneka att han innehaft dem utan att lemna rapport om saken. Den ena af de funna nycklarne passade till flera celler, bland andra till den, hvaruti guldsmeden Lenholm förvaras; den andra nyckeln passade til: stora fängelseporten. Båda voro alldeles nya. Den upp.iften att Bick blifvit funnen inne uti en cell är ett misstag. Målet uppsköts till annan dag. — Ransakningen angående den stöld af en hun drabankosedel, som blifvit föröfvad från ett fruntimmer, hvilket hyrt rum af förre polisuppsyningsman nen Spångberg, har icke vid sednaste rättegångstillfället ledt till något bestämdsre resultat. Flickar vidblifver sin uppgift att hon icke tagit sedeln oci att hon blott af räddhåga för Spångberg i börjar påtegit sig brottet. Spångbergs svärmor berättade att flickan äfven för henne, innan polisbetjeninge: ankommit, erkänt sig hafva stulit sedeln, men detta förklarade flickan sig hafva gjort derföre, att hustrv Spångberg lofvat benne en ny klädning, om ho ville säga att bon gjort stölden; dock hede icke hu stru Spångberg begärt, att flickan skulle påtaga si; brottet för någon annan. Målsegaren upplyste vidare domstolen, att Spångberg haft en ostaffår vid den tiden då stölden upp täcktes, för hvilken hen velat af målsegaren lånr penningar, men blott erhållit en mindre summa. Då ordföranden med anledning häraf ville, at Spångberg skulle göra redo för af hvem han bekom mit de medel som fattades, så ökte han i börja undandraga sig denna redogörelse, men lemnade se dermera ganska obestämda svar, som flera gånge: ändrades och förbättrades. Så kunde ban icke si noga minnas summ: rnas storlek, icke heller perso nernas namn af hvilka han lånat dessa penningar; han liksom våndades under denna förkla:ing. Flickan, hvars syster berättade, istrid mot Spång bergs och hans bustrus uppgift att hon förut visa begär att stjäla, att hon tvärtom aldrig visat sådan: anlag, fick en stund vara ensam inför domstoler, men de föreställningar hon dervid erhöll ledde ick: till vidare upplysvinger i saken.: Målet up; sköts. — Ett par unga älskande, tapettryckaren Wilheln. Carlbom och sidenväfverskan Clara Dalin, hade antraffats med uppskurna ådror vid handiofven. Mar trodde, att de velat mörda sig för det deras kärlet icke vann bifal af flickans föräldrar. Sedan de np: blifvit återställda, hafva de biifvit tilltalade för sjelfmordsförsök, men hr de Berg ansåg sig, då de förnekat brottet, icke kunra i brist af hevis emot den yrka något ansvar, hvarefter målet förföll. Fadsen till filöven här, sedan ö!yckan skedde, förklarat att han för sin del aldrig baft något emot d alskandes förening. — Den i domstolarne ofta före-ommande Karström, ännu en ynogling, dömdes i går att för åt skilliga stölder, bland annat en med inbrott hos la derhandlaren Klint, att straffas med 40 par spö samt derefter undergå offentlig kyrkoplikt och hållas två är på korrek:ionshus. — När utslaget afkun nades, stöd hafi så lugn som öm ban bjudit honon ett glas vatten, och begärde biott att återfå sina egni kläder, hvilka förvaras i poliskammaren. Mariestad. Trenne personer från hemmanet Bocksjömon inom Uodenäs begåfvo sig d. 26 förl. Aug. öfver Wetternp för att besöka Askersunds marknad och då de sedermera itke hörts af, fötinodas d. hafva omkommit under den svåra stormen den 28 Augusti. (M. V.)