grep honom om lifvet och störtade sig mer honom i vattnet, hvarest de begge drunknade Ju mera man aflägsnar sig från städerna desto förskräckligare blifver detta vilda lifs rå: het. Ofta visar den sig blandad med fromma allvarsamma minnen från den puritanska calvinismen, hvilken sammanblandning frambrin. gar de besynnerligaste verkningar. Vi voro ett balft tjog personer, Canadensare, Amerika: nare och Engelsmän, ombord på ångbåten, som skulle föra oss utför floden till New-Orleans. En canadensisk officer på half sold samtalade med en mycket yngre engelsk officer. Stödd mot hjuhuset, hörde en amerikanare uppmärk samt på dem. Amerikanaren var en man om några och trettio år med en kall ton och rå fysionomi; Halsen omgafs af en hvit halsduk, hvilken var så styf och hög som en mur. Deune man var icke Mormon, han var endast vederdöpare. I det hans ögon föllo på mig, gick ban fram till mig och sade: Hur står det till med din själ ?n Derpå lade han handen faderligt på min skuldra, Rätt bra — och med din egen ? svarade jag. Gud vare lofvad!v A men ! genmälte jag. Han mätte mig med ögonen och utbrast: Jag ser att du är en fördömelsens son och den glödande ugnens barn. Det synes glädja eder mycket, min lärarel svarade jag. Mitt svar förvirrade honom, mer i detsamma hördes en hög ed från den ene af de omnimnde fficerarne. i