—8ÖÅ—! ställning som dessa fattiga, arbetsamma och framåtskridande menniskor, som utsigten att vinna rikedom förmå till öfvernaturliga ansträngningar. Härifrån framgår ett oafbrutet fortfarande, praktfullt drama. Denna arbetsifver, denna feberaktiga företagsanda gör att amerikanaren finner ett visst behag isjelfva miscrödet. Han har mycket att kämpa med; men sjelfva striden gläder bonom. Han är verksam, för att vara verksam; liksom barnet lefver för att lefva. En bankrutt förskräcker honom icke särdeles; den afkastade ryttaren sitter snart åter i sadeln och skall inem kort hafva tämjl den häst, som afkastade bonom. Först är han fattig, sedan rik och sedan åter fattig. Han handlar, spekulerar, fruktar, hoppas — genomgår med ett ord alla sinnesrörelser vid ett spelbord. ; Amerikanaren känner sin tillvaro, icke såsom en medlem af ett gammalt civiliseradt samfund, icke såsom en gubbe, i hvilkens utmagrade bens, såsom Churchiil förträffligt uttryckt sig, ,vaomäktiga begår arbeta, utan såsom en yngling som glad slösar red sin öfverflödande lifskraft och med en känsla af vällust störtar sig fram mot de mest hotande faror. . Jag ämnar om ett par dagar begifva mig till Texas, hvarest striden mellan naturen och menniskan är ännu vildare än i Mississippidalen, och hvarifrån jag skall skrifva eder till om hvad jag får se, så vidt jag icke dessförinnan blifver ett byte för Commanchens förgiftade jang eller Texienens lodbössa,