i ) Denna målning är icke precist ljus och vi skulle tro, att den derjemte är något öfverI drifven och derigenom orättvis emot bondeståndet. Men under förutsättning att den vore Jsann i afseende på det närvarande tillståndet -loch skulle förblifva så äfven för framtiden, så vore det ju nära nog detsamma hvad slags Jröstberäkning man antog, i fall bönderna i alla Ifall icke brydde sig om att välja; ty de kunna ju icke tvingas dertill med våld. Någon annan hjelp emot en sådan lojhet finnes Jicke, än i den småningom väckta känslan och I medvetandet af det inflytande, som deltagandet i det offentliga lifvet kan äga på den enskilIdes fördel och ställning, det vill säga på dess friheter eller bördor i samhället. Vi hysa hkI väl icke en så misströstande tanka som förf. i Wermlandstidningen, utan tro fästmer, att känIslan för rättigheternas begagnande snart nog Iskall sprida sig allmänt i den mån, som allImogen blir upplyst om betydelsen deraf, hvilket icke-kan dröja länge. Det är sanint, att sjelfva den dubbla :omröstningsformen, genom elektorer, alltid har någonting till en viss grad förlamande med sig, jemfördt med direkta val; men i alla fall finnas väl få, som icke snart skola lära sig inse den olika betydelsen af en valförrättning, dervid bondeståndets röstegande, om de till en tredjedel vilja infinna sig, kunna utöfva en afgörande inflytelse på karakteren inom den ena hälften af representationen, emot de nuvarande valens, der hela den talrika jordbrukareklass, som voterar till riksdagsmän i Bondeståndet, aldrig kan bestämma representationens beskaffenhet mera än till en fjerdedel. Vi tro att detta förhållande måhända ännu tydligare skall kunna upplysas genom en jemförelse. Ingen som är öfvertygad om den demokratiska principens nödvändighet och sanning, lärer kunna undgå att inse oformligheten af den stora makt, som det andliga och verldsliga fåväldet af lorder och biskopar i Storbritannien innehar, såsom på grund af sina privilegier disponerande hälften af lagstiftningen. Detta hör man också ganska oförbehållsamt och högljudt omtalas alla dagar i engelska tal och skrifter. Likväl bafva demokraterna derstädes riktat sina reformbemödanden för mnärvarande uteslutande på den andra kammarens, underhusets, reformerande, och vi hafva ej fönnit, att en enda demokrat derstädes påstått de förslag, som blifvit gjorda i detta hänseende, vara förkastliga derföre, att man ej på samma gång kan reformera öfverhuset. Säkert skulle många förnuftsenligt finna, att det vore ganska väl om reformen äfven kunde sträcka sig dit, men det anses för tiden opraktiskt. Vi citera ännu en punkt ur Wermlands tidning: Ut första kammaren kan man med fullkomlig visshet antaga att aldrig någon antan, än högre em: betsmän eller rikare magnater inkomma; ty det är icke tänkbart att någon så qvalificerad person finnes, utom denna kathegori, som skulle kunna erhålla mer än ?,:delar af elektorernes röster. För. slagets författare har sjelf tvekat ått ens dem af den högre kathegorien skulle vinna detta röstetal, då han hugnar dem med förmånen att kunna välja endast genom enkel pluralitet. Föreskriften att hvem som heldst kan blifva ledamot af 1:sta kammaren är ett skådebröd, det der ingen af dem som tärfya mer än s:delar af e!eKtorernes röster, aldrig någonsin kommer att smaka., v I denna punkt har Wermlandstidningen ganska rätt fästat sig vid en inskränkning, som äfven vi anse vara en af de mest motbjudande i förslaget, och som är sådan, att man vid första genomläsningen blir frestad att blott derföre kassera detsamma. Vi dela också den tankan, att det lärer blifva ganska sällsynt, att två tredjedelar, d. v. s. 20 ledamöter af de 30, som valnämnderna innehålla, någonsin komma att förena sig om en person utom valbarhetsvilkoren. p Likväl kan hufvudfrågan här icke så mycket behöfva vara att få två tredjedelar af röstantalet, som hvilkendera af de olika politiska tendenserna blir den enkla pluralitetens; ty om denna hos de väljande skulle blifva liberal, så är det visst intet tvifvel att ju inom hvarje län finnes en liberal valbar, som förr varit riksdagsman ett par gånger, samt tre eller fyra med en förmögenhet af 32,000 rdr rgs eller 2,000 rdr rgs inkomster; och en sådan man kan i alla fall ännu icke anses vara någon magnat. Det är dessutom icke alldeles utan vigt att taga i betraktande, att om än erfarenheten visat, att de rika i allmänhet luta åt den aristokratiska sidan och hafva en benägenhet att afsöndra sina intressen från de obemedlades, helt enkelt på grund af den naturlag, som gör att all makt sträfvar att befästa och öka sig, så vore det likväl mycket orätt antaga, att alla som tillhöra en medelklass af det välstånd, hvaraf man ungeförligen kan anses vara i besittning med ett par tusen rdr rgs i årbg inkomst, äro aristokrater eller fiendtligt sinnade mot folkets intresse. Åtminstone har det hittills visat sig, att der bemödanden på ett och annat ställe i landet visat sig, att i det praktiska lifvet tillvinna menniskorättigheterna ett större erkännande, att verka för den okunniges bildning och bispringa de vanlottade, bafva dessa bemödanden merendels utgått till en början från någon liten förening af sådana personer, som befunnit sig inom nyssnämnda samhällsställning, och som genom bearbetande af det allmänna tänkesättet i en god riktning föranledt de mera konservative att följa med. Hafve vi rätt häruti, så beror hufvudsaken naturligtvis derpå, icke att 24:delar, utan blott att den enkla pluraliteten i valnämnden till öfre kammaren blir af progressif riktning; och man återkommer således här alltid ånyo till frågan, om beskaffenheten af deh probabilitetsberäkning, som vi förut uppställt. Öfver denna serskilda fråga hafve vi ännu ej funnit något försök till en allvarligare granskning i något annat blad än i Götheborgs Handelstidning för sistlidne onsdag, som: deråt egpat en ganska lång artikel, men kommer till alldeles motsatta resultater emot Aftonbladets, så att han anser både den omedelbara valkathegoriens och den: medelbaras. på landet äfvensom städernas val komma att utfalla emot amn NERARAARIGA Alle ho ännte Benkt ä FYR ER RE RR