mannen meddelade henne. Hon såg deruti en sinnesrubbning, Bernard sökte väl lugna henåe, men återkom ändå till samma slutsats. Tro mig, sade han, det är så; Er lycka, ar existens är förenad med denna höna, så sade den döende Zilla och jag har ailtid funnit henne sannfärdig. Iogehting förmådde leda Bernard ifrån denna mörka föreställning. Ian leranade sällan sitt kabinett och tillbragte hela dagerne hos det sjuka djuret. Då Bernard en dag lät längre än vanligt vänta på sig till frukosten, gick Felicit till hans 1um för att efterse om något händt honom. Hon fann henom blek, förstörd — hönan låg död framföre honom på bordet, Den olyckliga föreställning, som Bernard fatlat om sitt ödes sammanhang med hönans exi stens, syntes gå i fullbordan. Alt lefnadsmod — men icke detta allena — utan cck alla kroppskrafter försvunno deg efter dag: Hen led ar det djupaste svärmOd. Fan satt stilla grubblanda i sin länstol, utan att någonsin lemna sitt rum. Öfver hans tillstånd lupo under tiden i Paris de underligaste tykten. Under det att några talade om hans svårmod, yttrade andra, att han btifvit vansinnig, ja så rasande, att man måst binda hönor. Massan förklarade sig för denna sednare version, med tillägg, att fruktan och ångest gjorde honom förryckt. Med hans femtioade födelsedag vore nämligen kontraktet med satan tillända och män skulle, om han icke dessförinnan doge af ångest, ofelbart få höra, att djefvulen vridit om halsen på honom. Felicb, den arma, uttömde sig emellertid i de ömmaste och förstindigaste föreställningar, men förgäfves. Mest förmådde hon dock verka på sin olycklige man, då hona bar till honom hans lilla dotter. Denra syntes för ögonblick ifva honom, men snart lade han bänderna på EES