egendomen, och att dessa vägrat sist bifall till pantförskrifningen. Han öfvergaf nu hvarje tanke på låneaffåren och styrktes i sin öfvertygese att Bijou egde öfvernaturliga gåfvor. Två år förgingo utan att något synnerligt tillIrog sig i Bernards yttre förhåjlanden. Hans ffärer voro Jika vidsträckta, som vinstgifvande ch bans anseende i jemnt stigande. Men i husligt afseende hade för honom uppblomstrat en lycka, på hvilken han länge förgälves hoppats. Felicit födde honom en dotter, och den nyfödda ver det skönaste barn man någonsin kunde se. Bernards sällhet var gränslös. Men den kom honom dock icke att glömma det för flutna och bans aflidna väninna, som grundlag! hela hans Jycka. Ofta besökte ban hennes gra och då äfven hennes efter!emnade familj. Har emottogs af dem som en gammal kär bekant och vän. Asan hade redan före Zillas död förlorat sin bustru, och gossarze hade uppvuxit Andtligen förmådde Bernard fadren, att utbyt: den osunda, för hvarje oväder ustatta byddar emot en annan boning på en af hans egendo mar. Här fortfor han mid smedshandtverkel och samtyckte äfven att gossarne blefvo upp fostrade för det borgliga lifvet. Han var destc lättare att förmå dertill, som ban Jlängesedar skulle öfvrgifvit det besvärliga zigenarelifve! om icke Zilla — familjens egent!iga hufvud — afh3llit hborom derifrin. Om Zevra hade Ber nard icke kunnat erfara något annat, än ati bon lefde lycklig i trakten af Pyreneerna oci några år med sin man genomströfvat en sto det af Spanien. Längre tid förgick så och Bernard lefde lyck lig och förnöjd. Felici och hans dotter ut gjorde hela hans sällhet. Med nästan reiigiö omsorg följde han Zillas föreskrifter, i aseendt på den honom anförtrodda befjädrade ätsklin gen. I den sllvarsamme, ketinksamme grefve de Caubert skulle nu ingen igenkönt den förr