Aftonbladet – 7 september 1850, sida 3

bränvin, innehåller hufvudsakligen följande: Då jag förutser och underdånigst anhåller att Eders Kongl. Maj:t må täckas allernådigst taga kännedom at den skrifivexling, som inför hofrätten i målet ägt rum, dristar jag, för att icke med återupprepande af hvad redan blifvit anfördt upptaga Eders Kongl. Maj:ts dyrbara tid, härmedelst underdånigst åberopa mia hos kongl. hofrätten ingifna, såväl besvär som påminnelser vid vederpartens förklaring, hvaraf Eders Kongl. Maj:t värdes i nåder finna, att intet enda af de skäl jag anfört till min befrielse från, lindrigast sagdt, obegripligt ådömdt ansvar blifvit af motsidan vederlasdt, och att alit hvad vederparten sökt bär draga till förment stöd för sin talan är af mig med klara argumenter gendrifvet. Sällssmheten af polismyndigbetens och näringsidkarens ombytia ställning i detta mål lärer ej heller undfalla Eders Kong!. Maj:ts nådiga uppmärksamhet. Med redligt uppså: att kunna som lsglydig undersåte svara för mitt handlingssätt inför Gud och mitt samvete, inför min konung och mina medmenuniskor, har jag i mitt lofliga yrke framför allt annat gjor: mig till regel, att de näringsämnen, hvilka å mitt näringsställe tillhandahållas besökande kunder, må vara snygga och sunda: — under det stadsfiskalen de Berg missförstår sitt åliggande att vaka öfver ordning och skick derhän, att han som lagbrott beifrar bemödanderna att vidmakthålla snygghet samt förekomma illamående af berusning. Detta uigör likväl den åtalade åtgärdens enda syftemål, och derutöfver jar jag icke sträckt hvarken tanka eller handling. Att sådana bemödanden skulle af polismakten förföljas och af domstolarne beläggas med straff kunde icke ens falla mig in: det fordrades den medfart, jag hittills af dessa myndigheter rönt, för att öfvertygas om möjligheten deraf. Också vill det nästan synas, som derest mitt sakförhållande varit ett förutsatt resultat, till beredande hvaraf skälen blifvit åberopade på vinst och förlust. Poliskaremaren stödde sig vid: 4:0. En kongl. Förordning den 8 Maj 1824, hvilken jag visade aldrig hafva funnits till; 2:0o vid en kungörelse af öfverståthållareembetet den 28 i samma månad och år, som enligt sin egen ordalydelse endast till den 4 November 4824 medfört bindande kraft; samt 3:0 63 S i Eders Kongl. Maj:ts nådigs förordning den 13 Okt. 4848, hvilken handlar om den redsksp, som i vissa fall skall anses vara förbruten, bvaribland dock ingalunda uppräknas toms tunnor och fastager, dem jag begagnat till den reningsåtgärd, hvartill jag, af omsorg för snygghet, ansett mig förpligtad. Eders Kongl. Maj:ts och rikets hofrätt har med tystnadens vältalighet besvarat mina anmärkningar. mot de lagrum poliskammaren anför: till stöd för sitt beslut ; men eburu högbemäldte rätt för egen del lemnat dem helt och hållet åsido, åberopas an dra, gem hofrätten anser leda till samma slut. Men med Eders Kongl. Maj:ts nådiga tillstädjelse dristar jag unerdånigst bestrida tillämpligheten på förevarande fall af de lagstadganden, på hvilka hofrätten fotat sitt utslag. 34 af Eders Kongl. Maj:ts nådiga förordning d.l 13 Okt. 1848 angåenis viis.ron för tillverkning och försäljning af bränvin, innehåller visserligen förbud och böter till minst 25 rdr bko för den, som till bränvinsbränniog ej är berättigad, eller icke behörigen dertill sig anmält, hvilken beträdes att hafva tillverkping eller destillering af bränvin anställt eller anställa låtit; men hbofrätten har härvid förbisett den väsendtliga omständigheten, att den sålunda förbudna destilleringen förutsättes och med uttryckliga ord i den Gns sista punkt antydes skola hafva verkställts med pannor,. Dessa äro naturligtvis, utan undantag metall, och lära ej utan auvändande afeld kunnoa begagnas till destiliering. På intet ställe i förbjudes att rexa bränvin, ej handlas der om träkäril, tunnor och fastager. Väl förmår 43 af hbögstberörde kongl. förordning, att densamma icke afser någon rubbning af den försäljniogsrätt, som destilleringsbolaget i Stockholm enligt kontrakt tillkommer, men vid granskning af samma kontrakt och den af hofrätten åberopade 4 deraf, innebålles deruti intet förbud mot renande af rått bränvin. Det heter endast: Ingen utom bolaget är tillåtet, att under den tid arrendet fortfar, inom Stockholm och dess stakett tillverka destilleradt bränvin, och sådant ej heller försälja annorlunda, än i enlighet med hvad nu gällande författningar tillåtan. Bränvinets renande och tillverkning af destiileradt bränvin äro tvenne särskilda åtgärder, som fordra olika behandling. Den förra afser blott att borttaga qvarlefvor af halfrutten potatis, af skalen derå, döda flugor och andra osnygga beståndsdelar, hvarmed rått bränvin ofta är bebäftadt, äfvensom af erg samt den för hälsan nästan lika menliga och genom berusningen förståndet döfvende finkeloljan. Den sednare åtgärden, eller destilleringen, ger bränvinet en föräd iad smak, genom tillsats af främmande ämnen, såsom sötma, pomerans, fenkål, kummin och andr: kryddor. Den förra eller reningsåtgärden, verkställes helt enkelt utan värma i ett träkäril, den sednare — destilleringen — erfordrar panna af me tall och eld. Det är denna förädling af råämnet, som blifvit bolaget, genom kontrakt och höga förfat:ningar, ensamt förbehållen, och deruti jag aldrig förorsakat detsamma ringaste iniräng. Det är så förstådt, som kongl!. hrefvet den 43 Juni 18925 måste antagas hafva tills vidare upplifvat verkan af öfverståtbållareembetets kungörelse den 28 Maj 1824. Det är då bolagets, genom kontrakt och höga författningar betryggade rätt kan stå tillsammans med hvarje svensk maps rätt, betryggad genom regeringsformens 60 8, som förbjuder fastställandet af monopoiier till vinning för enskilda personer och korpo rationer. Och hvilket monopolium vore väl förhatigare. förnuftsvidrigare, än om arbetande klassernas och manskapets vid garnisonsregementerna (hvilka åro de, som egentligen på nåringsställen hemta sin örtäring) trefrad ocn helsa skulle gifvas till spillo, för att främja statskassans och ett enskildt bolags intresse och vinning! De förmögnare samhällsklasserna kunna köpa finare varor hos destilleringsbolaget, hvi!ket genom den åberopade 4 i kontraktet är förbudet att sälja i mindre parti än en fjerdedels kanna, men dsgakarlen och soldaten, som ej bafva råd att förskaffa sig mera än en eller en half jupgfru i sender, böra väl kunna påräkng, att derss torftiga förtäriog åtminstone icke är osnygg och osund. Om detta icke ligger polismyndigheten om hjertat, — om åklagare finnes (jag nämner detta utan särskild syftnipg på min vederpart) som låter sig väl behaga böter för oordningar och excesser, hvilka ofta äro en följd af berusning, äfvensom denna ej sällan af den skadliga finkeloljan mera än af sjelfva hränvinet, då det förtäres måttligt; så är det otvifvelaktigt en vis, mild och laadsfader!ig konungs högsta glädje, att alla dess trogna undersåter — de ringaste såväl som de bäst lottade — må hvar i sin stad finna trefnad, främja snygghet, pjuta hälsan, bevara silt förstånd och iskttaga ordning och skick. Stormägtigste Allernådigste Konung! Genom den förändring, som Eders Kongl. Maej:t, i nåder funvit godt, att påbjuda rörande bränvinsförsäljningan i eders Kong). Maj:ts hufvudstad och krognäringens ställande på entreprenad, är denna näring numera betungad med så dryga afgifter, att det fordras ej mindre förlag, än ansträngd omtanka, för att utan vingleri kunna slå sig ut på rörelsen. Nästan samtidigt med denna stegrade beskattning. i ten AA -— mA MM AA pr AA ÅA ee — — -dd AX rm BR -— S PA 4 — NN m-— w