fatta något beslut, och öfverväg saken under tiden ifrån alla sidor, ty någon fara eller förlust hotar er då.n Bernard var helt bestört öfver detta meddelande. Under andra omständigheter skulle han hållit saken för ett skämt. Zilla syntes gissa hans tankar. De döende skämta icke, herr Bernardl sade hon allvarsamt. Kanhäpda är er lycka, er existens förbunden med denna höna. Bevara den, som en talisman. Den gamla vinkade Bijou med ett finger och denna hoppade ögonblickligt upp på Bernards arm. Detta förseglade pakett, sade Zilla, lemnande honom det, förvarar ni ända till er femtionde födelsedag. Då — men alldeles icke förr — bryter ni det och underrättar er om innehållet. Jag har alltid menat väl med er — och hvarföre, — det erfar ni då, jemte andra upplysningar.n Under det den gamla talade, syntes ännu i hennes bleka och lidande drag liksom ettsarkastiskt leende, och fattande hennes hand sade Bernard med rörd ton: ,Moder! Förlita er på, att jag punktligt skall förfara, som ni sagt. Jag skall betrakta detta djur som ett heligt minne. Ni har älskat det och er hand har plägat det. Det skall för mig vara dyrbart., O, sade hon, äfven med rörelse, tryckande sin knotiga hand i hans, det är icke för min, icke för djurets skul, som jag lemnar er Bi jou. Jag gör det för er egen skull. En tid skall komma, då ni skall erkänna min kärlek, och grunden hvarpå den hvilar. Er välsignelse, moder! ropade Bernard djupt gripen. Den allsmäktige Anlen, som är stor och (evig i skapande och uppehållande, vare med leder! ropade Zilta, läggande sina händer på hans hufvud. Gå nu! Timman kommer, då min själ nalkas sin öfvergång. Bernard fattade nu bönan, som lugnat setat på hans arm, och vacklade ut igenom. dörren. Han hade aldrig talat med Felicit om zi