ustrar den andra, och huru menniskor, som för att skälla ner sin arma nästa, icke sky något medel, wuru iumpet oeh gement det än må vara, omsider ;rassla in sig i en väfnad af osanningar, hvarur de sederm:ra omöjligen kunna komma lösa. ——— — Herrarne i Frankfurt, som här just icke naft så synnerliga sympatier -att gläda sig åt, hafva dock uti Posttidningsreferenten vunnit en väldig kämpe, som med äkta vikingakraft bryter sina lansar för deras ära. Plenarförsamlingens heroer skulle säkert, vid hvarje ny vapenbragd af den officielle, under handklappning ropa: es funkelt, es donnert! Ty när sköldmön i Posttidningen hamrar med svärd mot sköld, uppstår ett skrammel såsom vid en verklig holmgång. Sednast i thorsdags iklädde sig den officielie hjelm och brynja, för att våga inonu en dust till Frankfurterkongressens ära. I fordomtima var mån karg på löften, men höll hvad man lofvade med frikostighet; äfven denna vackra sed har sköldmön i P. T. icke glömt. Hon lofvar ått endast offra ett par ord på hvardera af ÅA. B:s 2 anmärkningar; summa 4. Men vid löftets realiserande vexa dessa 4 ord till 112 rader! Allah akbarl) (Gud är stor!) skulle en Mohamedan säkert utropa öfver ett sådant mirakel. Men till saken. Frågan är ännu en gång om den välsignade Frankfurterkongressen, som Posttidningen å ena sidan förnekot benämningen af plenarförsamling och å den andra proklimerat formligen konstituerad såsom sådan. Såsom läsaren erinrar sig, har Aftonbladet från första stunden uppgilvit, att kongressen i Frankfurt gifvit sig benänsningen tyska förbundets Plenarförsamling, men dervid tillika visat, att denna titel varit usurperad. Posttidningen åter bestred denna benämnings tillvaro. Vi blefvo derföre öfverraskade att sednare i P. T. finna en notis af innehåll, att Plenarförsamlingen den 16 Maj förklarat sig formligen öppnad. Tvisten var således sliten, ty P. T. sjelf begagnade öfverallt den förut bestridda benämningen, samt gaf oss således rätt uti denna punkt. Men, hvad händer? På icke mindre än 63 rader petit gör nu Posttidningens sköldmö en ny förtviflad stormlöpning — kan läsaren väl gissa mot hvem? Jo, mot — sig sjelf!! Till den grad konfys är den tappre i Posttidningen, at! dess egna referater förblandas med Aftonbladets och upptagas till vederläggning. Posttidningen gör sig nemligen oerhördt besvär för alt visa, all frankfurterkongressen aldrig såsom plenarförsamling varit beslutmässig m. m.; men nu är att märka, att det just är P. T., men icke Å. B., som beröttat att Plenarförsamlingen förklarat sig formligen öppnad,, samt att protokollen vid dess sessioner dea 7 och 8 Aug. blifvit meddelade af Ober-Postamtszeitung; Aftonbladet har deremot alltid påstått, att den af kongressen antagna benämningen Plenarförsamling varit usurperad, och till bevis derför anfört, att förbundsförsamiingen redan 1848 upplöste sig och nedlade sin makt i riksföreståndarens och centralstyrelsens händer. Posttidningen har således nedsablat sina egna referater, hvilket oskyldiga nöje vi för vår del gerna unna henae. Barn plåga ju stundom göra sig en halmgubbe, föreställande ryssen, för att få nöjet nedsabla den förhatlige. Posttidningen bar nu också gjort sig en ryss och nedsablat densamma; tapperhetsmedaljen är välförtjent. Icke lyckligare är Posttidningen när hon försöker reda frågan om det mindre förbundsrådets samraankallande. Hon har låtit Österrike sammankalla detta råd 1:o den 19 Juli och 2:o den 14 Augusti. Den officielle förmenar att depeschen af den 19 Juli verkligen sammankallade de tyska förbundsmakterna till det mindre förbundsrådet, men om sådant verkligen varit fallet, så uppstår ena stor historisk lucka i Posttidningens referater. Den har nemligen hvarken angifvit till hvilken dag förbundsrådet genom noten af den 19 Juli sammankallades, ej heller anfört de samverkande orsaker som å ena sidan förmådde de tyska makterna att icke åtlyda kallelsen, samt å andra sidan gjorde apparancerna för Osterrike större, då det den 14 Aug. för andra gången upprepade sin kallelse. Skulle väl hela denna mellanlänk af frankfurterhistorien vara totalt bortsopad för en så skarpsynt och talangfull referent som Posttidningens? Vi vilja till det officiella bladets heder antaga att detta är en orimlig supposition; men i sådant fall återstår ingen 3nnan förklaringsrund, än att Posttidningen missförstått betydelsen af depeschen den 19 Juli. Denna ivnefattade nemligen en uppmaning till åtskilliga tyska regeringar att understödja Österrikes förehafvande, att framdeles inkalla Förbundsrådet. Men enbvar finner att detta är helt annat än att sammankalla detsamma. Ingenting hade t. ex. hindrat Hannover eller Wärtemberg, ja, till och med Ryssland eller Neapel att uppmana de tyska regeringarna att understödja Österrikes ifrågavarande steg; men deremot kunde endsst Österrike, i egenskapen al presidialhof, wifärda -kalletse till de tyska SETT SONENS ANOS ROSTERS TETRIS EET SEE ASTANA FR SA Fr I I YT... LA