Aftonbladet – 7 september 1850, sida 1

ZILLA OCH ZEHBA ) BERÄTTELSE Ar C. vy. WACHSMAN. Sanningen, min herrelv ropade den gamla. pDet har säkert varit för konungen bittert nog att följa ministerns råd, att på så listigt sätt förskaffa sig penningar. Hade ni öppet sagt: Sir, hvad ni fordrar är omöjligt. Jag äger icke medel! att anskaffa summan, och för att uppJåna den hos andra måste jag hafva säkra bypotheker; jag komprometterar annars milt rykte, min heder. Jag vill förblifva hvad jag är och kallas: en redlig man! — Hade ni så talat, skulle det icke förfelat att göra behörigt intryck hos konungen. Det är en man, som vet att värdera sådana tänkesätt. Han skulle gjort er rätvisa och så mycket mer högaktat er efteråt., Vid Gud, ni har rätt!, sade Bernard förvirrad. Jag hade bort handla så; men nu är det för sent. Hvad företaga? Jag ser ingen räddning.s Har ni talat med er fru om ssken? frigade den gamla. Ja, men hon uppfattade blott äran, som vederferits mig, icke följderna. Jag anade det. Körleken till er gör henne d. Jag hade väntat mig mer af hennes rä, sade den gamla förtrytsamt. En onda utväg är nu blott öfrig alt rädda er ur det bråddjup, på hvars brart ni så obetänksamt halkar, och jag säger ännu en gång: ni är förJorad om ni icke tager denna utväg. Men hvilken, moder! Sig mig hvilken! ropade Bernard ifrigt, under de: han tävkte på Ziguenerskans så ofta bepröfvede förutsägni: g3förmåga. . Ni vet att general-arrendatorn af tobaks) Se A.B. J4 195, 196, 200, 201, 203 och 205.