Aftonbladet – 7 september 1850, sida 1

er utfärda behörigt dokumnent på tobaksarrendets förlängning., I sanning, det var en utväg! ropade Bernard öfverraskad. Men endast praktikabel om den djerft och fast beträdes och fullföljes. Gör ni det icke, låter ni ännu en gång narra er, så är ni förJorad. Förklara fast och oryggligt, att ni icke lånar en skilling, innan ni har denna pant i edra händer. Med lättadt hjerta steg Bernard i vagnen och for till Pidal. Denne, glad att för så godt köp komma ur all förlägenbet, ingick med glädje på Bermarids förslag och utfärdade genast till honom afträdslsedosumentet. Med detta i fic kan skyndade Bernard nu till ministera. Denne ställds sig i början högst förundrad, att Bernard ännu kunde begära andra garantier, än konungens ord och ministerns försikrav, att i händelse Bernard icke blefve den mestbjudand. vid tobaksarrendets st!ut, skul!e linet återbealas genom räntebärande statsobligationer. Men Bernard förbief fast i påståendet stt, såvida min icke antoge hans vilkor, kunde ban icke anskaffa några penningar. Louvois, för ögonblicket i högsta behof af lånet, gaf slutligen befallning att ufirda kontraktet på de af Be:nard siipulerade vilkor. Efter tre dagar var allt uppgjord, ceh med kontraktet i fickan offentliggjorde Berrard nu äfven sin öfverenskoiwmelse med Pidal och inträdde i förvaltningen. Louvois insig nu först att hans list fullkomligt mis lyckats. Så betydliga de summor än voro, sam Bernard nu hade att upplåna, så steg dock hans kredit til! den grad, genom tobaksirrendets öfvert2gande, att det bef honom lätt att på ulsit:a terminer purktligt öfverlemna de tolf miilionerna hvre, och detta gaf bosom somfinancier ett sådant anseende, art han snart