blott borttagande af ergen och orenlighet utan äfven, enligt ett bilagdt herr professorn och riddaren C. G. Mosanders bevis af den 20 i denna månad. borttager finkeloljan, och rått bränvin med kol renadt derefter vanligen utgör en förädlad vara, så ansåg hr de Berg den verkställda reningsåtgärden hänföras under det förbud, som till förekommande af förfång för destilleringsbolaget blifvit i nåder stadgadt. Enahanda förhållande är det med filtraradt bränvin, hvilket icke eller genomgår någon destillering genom värme, men hvilken filtrering till afsalu äfven ingen arnan, än medlemmar af destilleringsbolaget är tillåten. Ailtså ansåg hr de Berg Nordström skyldig, och yrkade bötesansvar, m. m. Under den 23 Januari d. å. afgaf Nordström anmärkningar mot ofvanstående förklaring al br de Berg, hvari Nordström visar: 1) att Drätselkommissionen icke kan hafva större makt och myndighet än konungen sjelf; 2) att 60 S regeringsformen förbjuder till och med konungen att fastställa monopolier; 3) att icke en gång distilleringsbolaget sjelf hbittills fordrat, att alla näringsidkare skulle för att främja bolagets fördel tillhandahålla allmänheten orenligt och för helsan skadligt bränvin; åberopande sig i öfrigt, att han hvarken distillerat eiler ens kryddat något bränvin. Med skäl framhå!les doktor Mosanders betyg om finkeloljans borttagande genom rening med kol, såsom ett bevis för enhvars naturliga rätt att få rena det bränvin han vill sjelf eller låta andra förtära, då det är finkeloljan som är skadligast, och äfven andra osnygga ämnen afskiljas. Mot polismyndigheten anmärktes, att det synes vara oförsvarligt att vilja hindra dem, som hafva fått rättighet att försälja bränvin till arbetande klassen, från att låta borttaga just det mest rusande deri, som är finkeloljan. Vidare invändes, att den åberopade kongl. förordn. af den 8 Maj 1821 icke funnes; och att den af den 9 samma månad, enligt hvad ock öfverståthållareembetets kungörelse af den 28 i samma månad innehåller, endast hade förbindande kraft till den 1 Nov. 1824. Att Kongl. Maj:t den 27 Mars 1844 afslagit distilieringsbolagets underd. ansökning om upplifvande och stadfästande af förutgående lagbestämmelser är eit bevis emot, men icke för åtalets behörighet; ty äfven om den bifallits bade dessa lagbestämmelser måst genom en serskild kungörelse förnyas, såvida öfverträdelser der emot skulle kunnat lagligen beifras. Den strofen i resolutionen hvari säges, att dessa författningar ännu icke till kraft och verkan upphäfts, lärer blott kunna anses röra K. M. tillåtelse i det, den 15 Juni 1828 utfärdade bref, hvari förlängning medgifves å arrendet för stadskassans räkning. Slutligen åberopas två gode mäns intyg att apparaten blott är sådan som den af Nordström beskrifvits. Nu skulle man väl, efter allt detta, föreställa sig att saken var nog utredd, för att obehörigheten af åtalet borde vara i ögonen fallande och öfverståthållareembetets resolution ett påtagligt ingrepp i enskild frihet och rätt; heldst då det besinnas, att en sådan tydning som den, att endast distilleringsbolaget skulle ega att rena det finkelbränvin, som af allmogen till staden införes, skulle, i fall ej Stockholms innevånare vilja supa finkel, göra distilleringsbolaget till enda uppköparen af detsamma, hvarigenom denna varans inköp skulle äfven blifva ett monopol och bränvinspriset af bolaget heit och hållet bestämmas. Men allt detta oaktadt har kongl. hofrätten fällt ett utslag, under d. 5 sistl. Juli, hvari yttras: Kongl!. hofrätten har ue vextade skrifter, tillika med ett från öfverståthållareembetet för polisärender infordradt och afgifvet utlåtande i målet, sig föreläsas låtit, samt parterna muntligen hört; och enär Nordström under målets handläggning uppgifvit och antydt, att den af honom verkställda rening af bränvin skett till försäljning ), finner kongl. hofrätten, jemlikt 34 och 43 8S i kongl. förordningen den 13 Okt. 4848 angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin, jemförde med kongl. brefvet om bestämmandet af Stockholms stads bränvinsbränningsoch destilleringsrättigheter den 435 Juni 1825, 4 uti det emellan Stockholms stads drätsel-kommission och destilleringsbolaget härstädes den 314 Aug. pyssberörde år upprättade kontrakt, samt kongl. resolutionen den 9 Maj 1824, och öfverståthållare embetets derpå grundade kungörelse den 28 isamma månad och år, ej skäl att i det öfverklagade besväret ändring göra; vid hvilken målets utgång klia gandens yrkande om skadestånd och ersättning för rättegångskostnad varder af kgl. hofrätten ogillsdt. Målet är nu draget under högsta domstolens pröfning; och då denna sak otvifvelaktigt är af större vigt än mången inser, då vanligen inskränkning i enskild rätt sker successivt och så, att vederbörande bana sig väg till det godtyckliga förfarandet, genom åberopande af benörigheten utaf förut vidtagne förbisedda åtsärder eller beslut, lärer detta vara ett tilläckligt skäl att göra en sådan sak till föremål för den offentliga uppmärksamheten. Ty,l skulle distilleringsbolaget vinna denna sak, såll kunde under en eller annan förevändning möjigen, vid något annat tillfälle, ett lika ingrepp söras uti enskildes rätt att koka, steka eller vad som helst. ) Detta är åter en vändning af författningarnes syftning. Det är nemligen icke i fråga annan försäljning, än den minutförsäljning som hustrun med tillstånd och mot stadgad afgift egde göra åt gäster på näringsstället. Ins. anm. (Slutet följer.)