— Ibland de många olyckor som de svåra orkanerna i sisti. August imedförde, är den följande ibland de mest smärtsamma: På hemmanet Hamrarne i Grinstads socken af Dalsland satt hustrun till en egare af en mindre hemmansdel aftonen den 46 Augusti, med ett spädt barn i sin famn, och afbidade mannens hemkomst. Vid hvarje blixt, som ljungade, och hvarje slag åskan gjorde, bad hon innerligen till Gud för barnen och deras frånvaranda fader; ty utom det barn, hon moderligt slöt i sina armar, egde hon tvenne andra, dem hon en stund förut vaggat till sömn i höet uti ladugården. Blixt följde på blixt, hvaraf trakten omkring fick utseende af ett eldhaf, och åskan builrade jemt emellan de täta skarpa slagen. En annan qvinna var jemte modren och barnet inne i stugan och betraktade Guds under i det rasande elementet, då i ett ögonblick blixt och åska följde hvarandra tätt utanföre stugans fönster. Hur förskräckt blef icke den arma modren, då hon straxt derpå såg ladugården stå i full låga, uti hvilken åskan hade nedglagit och tändt eld. Gud, mina barn, rädda dem ! skrek bon till den andra qvinnan, hvilken, döfvad af förskräckelsen, icke hörde modrens genomträngande bön. I nästa ögonblick lade modren det späda barnet ifrån sig och i yttersta förtviflan rusade in bland lågorna, dit hon dock kom för sent för att finna barnen vid lif, men tids nog — för att med dem erhålla en gemensam graf i askan af den brinnande laduzärden. — Samma dag, tidigare på eftermiddagen, uppbrändes jemväl af åskan i bemmanet Ekenäs, Frendefors socken, en ladugård, med inbergade 120 skeppund hö och omkring 45 trafvar säd. Kreaturen voro härunder ute på bete — Angående meteoren, som visade sig middags tiden den 46 Augusti å Gottland och som hade ij släptåg ett förödande skydrag, bar Posttidningen fåt den underrättelse att den äfven blifvit sedd vid samma tid i Wreta, Wiby, Grebo och Wärna socknar af Östergötbland.