Aftonbladet – 4 september 1850, sida 3

var, att monarken sjelf nådigst nedlät sig ati visa anläggningarne vid Marly. Ingen ibland bofvets store kunde berömma sig af en sådan nåd. Lenötre och tjenstgörande kammarherrn syntes sjelfva likasom förstenade och häpna. De betraktade Bernard med uttryck af vördnad och förvåning, och denne skulle blott önskat, att icke endast dessa, utan ock hans fru, hennes anförvandter, hela hofvet, ja, hela Paris varit närvarande, för att med honom öfvertyga sig, att alltsammans icke var en bedräglig dröm, utan sann och lyckliggörande verklighet. Konung Ludvig visade honom nu vattenkonstens komplikerade maschineri, och som han ingick i detaljer, så aktade sig Bernard att yttra något annat, än beundran. Medvetandet, att han icke förstod det minsta i hydrotekniken gjorde honom något ängslig och han tackade Gud då inspektionen var öfverstånden. Har ni planen till den nya anläggningen hos er, hr Lenötre? frågade konungen denne. Nej, sire, svarade artisten. Men om ers majestät befaller ... 1 Ja, hemta den! Hr Bernard måste se den. Ni träffar oss vid den nya kiosken. Kom chevalier., Bernard sam i ett haf af förtjusning. Han njöt i dag en utmärkelse, som öfversteg : allt, hvad i hans djerfvaste drömmar kunnat föresväfva honom. Han blef nu något modigare. Han hade i sednare tid för sitt nöje studerat trädgårdsskötseln och behöfde icke frukta att i frågor om den visa sig löjlig och okunnig. Lycksalig följde han monarken till en del af parken, der flera menniskor voro sysselsatta med liniers utstakande. Hvarföre var der icke lika mänga tusende, för att se det oerhörda skådespel, som nu tilldrog sig! Konungen förklarade i korthet för sin ledsagare iderna, som föresvälvat Lenötre vid an