(Insändt.) Något om de anbefallda sundhetsnämderna. Uti Aftonbladet för lördagen den 24 Aug., läser man, att regeringen medelst aflåtet cirkulär till Kongl. Maj:ts samtlige beallnirngshafvande, förständigat dem bland annat ait tillse, det sundhetsnämnder, der sådana icke tedan finnas, så skyndsamt som omständigheterna å hvarje ort kunna påkalla, blifva utsedda och träda i verksamhet för ordnande af den sjukvård, som, i händelse farsoten skulle utbreda sig, församlingarne, jemlikt kongl. kungörelsen den 12 Nov. 1831, böra hafva i beredskap.n Att ett sådant påbud ifrån regeringen kunnat utgå, förefaller i högsta grad förvånande för hvar och en, som eger kännedom af Kongl. Maj:ts nådiga förordning om socknenämnden i riket den 29 Aug. 1843, i hvars 2:dra 8 befattningen med allmänna kelsovården blifvit på socknenämnden öfverflyttad,. Är ej socknenämnden härigenom engång för alla äfven en sundhetsnämnd, och skola icke alla förut gällande författningar i denua väg anses genom sistbemälde nådiga förordning antiquerade? Ar det icke så, måste vi ega att vänta föreskrifter att välja en sundhetsnämnd för koleran, en annan för koppsmittan, m. m. och hvad blefve det då af föreskriften i merberörde nådiga förordning? Ett nytt, såsom det vill synas, alldeles obehöfligt tillägg till de redan förut befintliga mångartade, allmogen i högsta grad besvärande kommunalbestyr. Man torde då väl ock snart få emotse, hvilket är högeligen att önska, en förklaring af den slags helsovård, som tillkommer socknenämnden att handhafva, på det den icke, af undskyllan för sig af det ena eller andra hvilket den vill anse icketillböra sig, måtte komma att i något afseende, med eller utan uppsåt, åsidosätta sina skyldigheter. Det torde derföre rättast icke återstått för regeringen att i denna del göra annat, än meddela vederbörande en påminnelse att, i egenskap af socknenämnder, hvilka ju tillika äro sundhetsnämnder, noga iakttaga föreskrifterna i kongl. kungörelsen af den 12 Nov. 1831, då all genom ofvanberörde cirkulär förorsakad förvillelse och oefterrättlighet hade förekommits. Huru vill man, efter denna regeringens föreskrift, i ett enda specielt fall, numera tillägga socknenämnden skyldighet till någon helsovård? Den underordnade embetsmannen, som, med förbiseende af en sednare utkommen författning, tillämpat en äldre, skulle sannerligen kunnat få hårdt plikta för sin oskyldigt tillkomna försummelse, emedan okunnighet icke får gälla till hans ursäkt; men kanske torde nu detta få tjena honom till ett lyckligt prejudikat. (Införes på begäran.) Då så ofta tidningernes spalter upptaga tjenares klegan mot husbönder och motsatsen, men sällan någon tacksamhet synes å ömse sidor offentliggöras, utan endast splitet; skynda vi med glädjen i hjertat lemna allmänheten den upplysning att förhållandet ej alltid är sålunda. Den verksamhet, de upphöjda tänkesätt och den menriskokärlek, som karakterisera fabrikören Pebr August Casparsson och gjort hazs namn så allmänt äl skadt bland en talrik klass arbetare, hvilka genom hans drift och omtanka ega lifvets bergning, visade sig åter i lördags den 314 Aug., då, sedan rykten varit i omlopp att hr Casparsson liksom många andra industriidkare skulle till vintern afskeda en del ef sine arbetare, de med hemskhet hörde sig allmänt uppkallas till husbonden; men huru förvånades de ej, och huru förvandlades icke deras dysterhet i glädje, då den ädle unge mannen efter en geutil välfägnad, som kringbjöds, på ett hjertligt språk underrättade de af tacksamhet rörde arbetarne, att han inrättat en pensionsfond för 50 stycken af dem, med olika pension för 20, 25 och 30 årig trogen tjenst och skule häribland uppiagas äfven de arbetare, som qvarstadnat hos bonom från hans salig hr faders tid. Fyra arbetare erböllo genast pensionsbref och tvänne full beklädnad jemte en önskan att han måtte få uppleva den dag då han kunde finna antalet af pensionärerne fulltv. Vi önska att våra medbröder i yrket måtte erfara lika godhet af sine så väl kristne som mosaiske husbönder. Å tacksamme arbetares vägnar. E. Bergström. J. Wijkman. —A u2vZomsse