Aftonbladet – 2 september 1850, sida 3

att ni hade en trogen rådgifvarinna omedelbart vid er sida och föreslog fröken de S:t Chamans till er maka. Om min goda afsigt skall vinna framgång, vet jag icke. Felicit är god, förståndig, icke utan karakter, inren — hon älskar er för mycket. Huru, och detta anser ni för ett fel? sade Bernard leenle. Ja, i detta fallp; sade den gamla allvarsamt. För att kunna förståndigt råda, får icke hufvudet beherrskas af hjertat. Felicit har uten tvifvel förstånd nog för att i sinom tid märka edra svagheter och, äfven att troget motarbeta dem. Men skulle hon äfven hafva mod nog att göra det, när det är som vigtigast? Och sedan: är hon icke qvinna och uppfostrad i en sfer af förbländning, af falskt skimmer och glänsande ytlighet? Skall hon sjelf kunna motstå de talrika lockelser, som rang, rikedom och de högre kretsarnes lefnadssätt erbjuda? Vore ni ea man af fast karakter, så skulle jag säga: Håll er aflägsnad ifrån er frus förnäma anförvandter; låt det aldrig falla er in, att vilja vara något annat, än köpmannen Bernard, chefen för en aktad firma; var benägen och beredvillig att tjena de lägre klasserna, men försigtig, återbålisam och kall emot de högre! Men då er felar nödig fasthet dertill, så säger jag blott ett: Håll er skild ifrån hofvet, och misstro hvarje ynnest, som kommer derifrån! Konungen ser med Louvois ögon, och dessa skola aldrig komma att blifva er blida.n Och hvaraf slutar ni det? frågade Bernard förundrad. Jag vet det, svarade Zilla kort. Louvois skall vara artig emoter, som han är emot al:a, han skall till och med, då han tänker bruka er, hugna er med en eller annan utmärkelse. Men biter ni på det utlagda brokiga agnet och han vet er fast på kroken, då skall han fånga er och gifva er ett dödande slag. Den gamla talade ännu länge i denna ton. Hon varnade Bernard hufvudsakligen för hofvets gunst; hon visade honom, huru långt bättre det vore, att under det blygsammare nam