Aftonbladet – 2 september 1850, sida 2

kande ofta icke finner, så tror jag, att ingen; stor olycka vore, om ni vid nigot tillfälle åtminstone toge den person i åskådande, sora jag anser för ett passande parti; helst jag icke tviflar, att hon skulle behaga er. Jag tillstår helt öppet, svarade Bernard ännu förtrytsammare, alt jag, efter erfiren-! heten i dag, icke känner någon håg att se mig omkring efter en maka.n Jag beklagar det, fir Bernard, ty ni behöfver ovilkorligt en sådan-, svarade zigenerskan kallt. Väntar ni ännu några år, så blir ni en gammal ungkarl, och en sådan är merändels allas narr. En sådan begår ofta flera dumheter, än! en yngling om tjugo år — och har han, som! ni, naturanlag dertill — jag fäster mig vid ert frieri i dag — så går det ända till ytterlighet. Med ett ord, öfverlögg saken. Den person, som jag har på förslag, är skön, god. och förståndig, och, hvad som hos er säkert kommer i beräkning, af förnäm familj Skön, god, förståndig och förnäm? Idel sköna egenskaper,, ropade Bernard vid bättre lynne, emedan scenen började förekomma honom komisk. Rik är hon visserligen icke, fortfor den gamla. Men räknar ni de penningar, som ni nu utan någon sann bjutning årligen bortkastar och hvarifrån den förståndiga husfrun skall afbålla er, så uppkommer deraf ett vackert kapital som hemgilt. Förträffligt !v ropade den unge mannen, hjertligt leende. Det vore då första gången jag noterade ett minus som ett plus. Men huru heter då den fullkomliga damen? Se henne först, svarade den garla. ,Behagar icke hennes yttre er — ty hos er förmodar jag det vara hufvudsaken — så kan namnet vara likgiltigt. Men är hon så lycklig att anstå er, skall ni erfara vidare af mig.n xOch hvar är den älskvärda sköna att skåda ?, frågade Bernard skämtsamt. När besöker ni operan? frågade Zilla. I afton, svarade Bernard. i I logen nummer sexton på första raden git