blick. Han bugade sig och fröken de Chamans besvarade artigt hans helsning. Du känner henne? sade den andra. Du lycklige! Flickan skall vara lika god och älskvärd, som hen är skön. Skada att bon är utan förmögenhet! Eller snarare lyckligt. Hade bon det, så rådde snart död och blodsutgjutelse ibland de unga hofmännen. Hon skall redan ba afslagit ett par goda partier; hon vill, säger man, blott följa sitt bjertas böjelse.n För mig må den sköna sitta i nummer sexton eler icke, sade Bernard till sig sjelf, då han skilides från den samtalende. Vackrare än Felici: de S:t! Chamsns är hon säkert icke och i älskvärdhet aldrig jemförlig med Zehra, ehuru den förra, i afeeende på det yttre, bar företräde framför den sednare. I logen dit Bernard inträdde befunno sig två bekenta hviiha genast inledde honom isamta. Först innan ridåen uppgick erinrade han sig hvarföre ban i dag egentligen var på operan. Han sökte logen nummer sexton. Bott två fruntimmer, ett äldre och ett yngre, befunno sig der. Men, huru stor var icke hans öfverraskning: det yngre var ingen annan än Felieit de S:t Chamans. Väl tio gånger öfverräknade Bernard logerna på första raden, och ailtid fann han, att ban icke misstog sig. Logen var den beteckrade och Felicit den af Zilla föreslagna fästmön. Tuson tankar genomkorsade hans bufvud. Huru bade den gåmla kommit på ideen, att han borde söka Felici!s band? Hade han möjligen talat till benre om herr de S:t Chagans och dervid tillfälligtvis kommit att nämna dennes dotier? Men hans goda minne förnekade detta med full vissbets Alltså en intrig! Men vore det iänkbart, att fröken deS: Chamans, en flicka af förnäm, om än icke rik familj, skuile genom en zigenerska låta utbjuda sig åt bonem? Omöjligt! Ideen kom alltså från den samles egen ingifvelse. Men hade hon icke uttryckligt förklarat, att hon aldrig talat med Felicitd, och hade hon icke alltid varit uppriktig emot bonom? . Den gamla har siareförmåga; så är detl