Aftonbladet – 31 augusti 1850, sida 2

sig vela, herr Rylander långt före detta aflemnat större delen af penningarne till barnens förmyndare; medan Rylander åter öppet erkänner, att han icke aflemnat en enda skilling. Under sådana förhållanden och då en fattig ensa begär hjelp emot en person med Sjöbergs antecedentia — helst i penningeväg — torde icke ens Aftonbladets resp. red. hafva förnekat den fattiga enkan den lilla hjelp jag varit nog lycklig att kunna lemna henne. M. Pontin. Läsaren torde icke finna olämpligt, att jemte oss litet närmare följa innehållet af denna replik. Hr Pontin påstår att enkan Christina Andersson inställt sig hos honom och med grå:ande tårar bedt honom förskaffa hecne rätto. — För oss har enkan deremot uppgifvit, att hon aldrig förr hade sett, ej heller visste hvar hr P. fanns eller kunde uppgifva hans namn annat än på tilifrågan, utan uppgaf att det var en liten herre med muntascher och hakskägg, som de kaliade karvmarjunkare, och som rådgjorde med en gammal förnäm herre, som de kallade mesinalråd,. Hon uppgaf att hon blifvit af en tredje äfven namngifven per son öfvertalad att medfölja till en herre, som stulle taga reda på saken. Vidare bör nämnas att enkan, då hon kom upp till Af:osbladsts byrå, var orolig öfver ati hon hade låtit föra sig till hr Pontin, då, såsom hon uttryckte sig, hon icke visste hvad de tänkte göra med saker, och icke ville göra hr Franz Sjöberg någon ledsamhet, då ban bade gjort henne en så stor tjenst, utan önsk.de, alt alltihopa då hellre låg i sjöbotten. Häraf finnes att en betydlig olikhet, ja till och med motsats i vissa fall ligger mellan enkans utsago och hr Pontios, och det kommer nu an på, hvilkendera förtjenar mesta trovärdighet. Emellertid är detta ej att uppehålla sig vid, då det måste antagas, att hr Pontin i allt fail handlat i god mening, ehuru det synes verit långt enklare att biott skicka enkan till hr Rylander, som hade redovisningen och der medien finnas qvarliggande (Här är fråga om de genom tidningen Folkets Röst insamlade medel). Säkert är i allt fall, att enkan ingalunda anmodat hr Pontin att föra in något hvarken i en elier annan tidning. Alit hvad hr Pontin yttrar om eaksn: uppgift, att hr Sjöberg ,icke låtit henne utbekomma medlenx, råkar äfven stå illa tillsammans med den omständigheten, att medlen ligga qvar hos hr Rylander, hvilket är ett tydligt bevis att enkasn ännu aldrig ens frågat hr Sjöberg efter desamma. Det intressantaste i hr Poatins skrift ligger dock egentligen i hans försäkran att ej hafva till Söndagsblad-t öfverlemnat den derstädes införda artikeln. Visserligen är det precist samma artikel som hr Pontin uppsat:, detta medgifves; men öfverlemnat den — nej se det kan han aflägga ed på är icke sannt. Iogenting är också naturligare. Skriften har sannolikt biifvit öfverlemnad af kammartjenaren, och kammarjunkarens samvete är då fredadt. Detta är en naivetet som man ej ofta har lyckan att träffa i lika hög grad. Vi irse nog att det kunde falla sig litet olägligt för hr Puniin, att allmänheten genom denna tillfällighet skulle få bekräftelse på det samband som uti br Pontins person existerar emellan Morgonbladet och Söndagsbladet, hvilket några få redan förut känt, men som numera biifvit satt utom allt tvifvel, sedan br Pontin denna gången visat att han till och med företrädesvis kan skicka så intressanta saker som denna till Söndagsbladet, i stället för till Morgonbladet. Orsaken hvarföre vi förmoda, att dennua upptäckt icke precist var välkommen är, att vi nu snari bafva riksd:g, och att när Morgonubiadet och Söndagsbladet då möjligen i sjelfva verlet komma att sjunga på samma ton eller anfalla samma personer, så hade det seti likasom mera eftertryckligt, vi vilje just icke säga, mera bedersamt ut, om alimänheten trott att opinionsyttringarsa kommit från tv: särskilda håll, utan att det precist behöfde vara bekant att förtroligheten vore så stor som man nu sett. Emellertid behöfver den ömhet, som Morgonbladet och Söndagsbladet alltid visat för hvarandra, efter detta ingen närmare förklaring. — Morgonbladet för i Tisdegs har, dels i sjelfva tidnirgen, dels i ett medföljande bihang meddelat åtskilliga afskrifter i iryckfrihetsmålet mellan tullförvaltaren Ullman och Afionbladet, för ati, som det heter, gifva allmänheten ett tillförlitligt begrepp om denna rättegång, Såsom ett nytt bevis på I Maorgonhladets eller dess insändares sanrnineskärlek