Aftonbladet – 30 augusti 1850, sida 3

högsta ära! Inte sannt? inföll den gamla, halft ironiskt, halft förtörnadt. Detta, berr Bernard, vore likväl det dummaste streck af de många ni hittills begått och sannolikt ännu kommer att begå. Jag säger er derföre en gång för alla, att af den saken kan ingenting blifva — och skall ingenting blifva. Tillåts mig kanhända att veta orsakerna? frågade Bernard, med ett af vrede blossande ansigte. Det anser jag knappt nödigt, svarade Zilla. bMin dotterdotter ingår ingen förening, till bvilken icke jag gifver mitt bifall. Men då ni ändtligen vill veta orsakerna till min vägran, så vill jag säga er dem: Jag villickeatt ni förnedrar er och gör er löjlig — att ni blir ett mål för hån och ömkan. Säg ingenting om äldre exempel, om trotsandet af allmänna omdömet. Detta trots är en bedrägligt leende larf, hvarmed man söker skyla undan ett bekymradt ansigte; det är ett plåster, hvarunder såret svider så mycket värre. Men om än exempel på sådane giftermål någon gång förekommit, så har dock gifvits andra, der dylika anbud blifvit afvisade. Jag sjelf känner ett sådant exempel och Zehra blir det andra.n Min fru! Jag tror er icke berättigad att så utan alla omständigheter afvisa ett förslag, senom hvilket ert barnbarns framtid blefve betryggad, sade Bernard, så mycket som möjligt hejdande sin vrede. Deruti har ni på visst sätt rätt, svarade den gamla lugnt. Jag ville likväl spara er obehaget, att få korgen af Zehra sjelf. Det fruktar jag icke, svarade den unga mannen lifligt. Jag vill sjelf tala med Zehra — skall säga henne..., Gör det, herr Bernard, afbröt honom Zilla leende. Erinra er likväl dervid en viss Georg Dandin — så hette ju menniskan i herr Moicres komedi. Men på det ni icke må länge plågas af ovisshetn, tillade den gamla, så är!