Aftonbladet – 30 augusti 1850, sida 3

dame! I morgon skyndar jag att meddela dem begge mitt beslut. Bernard kunde knappt afvakta följande da gen. Fruktande, att den gamla Zilla eller Zehra kunde vara frånvarande, var han redan vid dagens första gryning på väg till hyddan. Zehra undrade icke litet öfver hans tidiga ankomst, men Bernard åtnöjde sig blott med några dunkla antydningar och sade, att han hade något angeläget att afhandla med mormodren. Zehra anmälte honom och efter några ögonblick inträdde han i hyddan. Det är mig kärt att se er, herr Bernardx, ropade den gamla Zilla emot honom. Sedan i går har jag mycket sysselsatt mig med er — det vill säga, med tanken på ert giftermål Den unge mannen stod som förstenad. Huru? ropade han. vÄr ni då allvetande? Först i går afton kom jag till ett fast beslut, och under det jag tänkte att på det högsta öfverraska er, vet ni redan att jag kommer för att anhålla om Zehras hand. Den gamla ryckte till vid de sista orden; och hade hon icke nyss förut talat om hans giftermål, skulle Bernard funnit denna ryckning härröra från häpnad öfver någonting oförmodadt. Men då i Zillas min icke röjdes minsta spår till öfverraskning, så ansåg han hennes åtbörd för en tillfällighet. Ni skall kanhändav, fortfor han, då jag i detta afseende icke förut yttrat något, förvåna er ... Icke det minstal afbröt honom den gamla kallt. Af er förvånar mig ingenting, som liknar ett obetänksamt och lättsinnigt upptåg. Huru? inföll den unge mannen, flat, då ban såg de rökmoln af förvåning, tacksamhet och allt hvad han tänkt sig så skönt och romantiskt, så hastigt skingra sig. Huru ? frågade han. Ni klandrar ett beslut, som skulle göra er dotterdotter ... Till en dam och lända alla de mina till