den högre adeln mera sällan förmälde sina döttrar med en ofrälse. De fullblodiga ansågo detta för en fläck på hela familjen och endast behofvet förmådde något förnämt hus till sådant missgifte. En annan omständighet bidrog, att Bernard först tänkte på en sådan förändring. Ibland hans fars gäldenärer var en man, af gammal slägt, men med förstörda förmögenhetsomständigheter — en herr de S:t Chamans. Han var beslägtad med en mängd hoffamiljer, men de lemnade honom utan hjelp, sedan han dels med, dels utan sitt förvållande, förlorat sin stora förmögenhet. Herr de S:t Chamans hade en enda dotter. Felicit de S:t Chamans stod just i ungdomens och skönhetens hgsta blomstring, då Bernard en dag begaf sig till hennes far, för att med honom uppgöra en penningaffär. Han såg flickan blott ett ögonblick, men hon gjorde ett icke ringa intryck på den unge mannen. I dag — stod hennes bild åter lefvande för hans själ. Hon var den enda, tyckte han, hos hvilken hjertats böjelse och utsigten till en slägtförbindelse med den högätsade verlden läto förena sig. Men nejv, inföll han genast. Det är icke tänkbart. Tjugo höga anförvandter skulle upptorna svårigheter på svårigheter. Jag vill följa den riktning, som blott mitt hjerta angifver, utan att fästa afseende på biomständigheter.n Men hans hjerta hade redan talat. Innan han hemkom voro hans tankar redan hos Zehra och han förskräcktes verkligen, då han fann, att han satte henne i förbindelse med giftermålsbetraktelsen. Huru, gifta sig med en xigenerska? — omöjligt. Likväl kunde han hela dagen icke slå denna tanka ur sinnet och, underligt NO8, var den äfven följande dagen lika liflig. Han gjorde sig en mängd förebråelser, och likväl återkom han beständigt till den. Efter några dagar syntes saken honom på långt när icke så älventyrlig, så omöjlig,