RATTEGANGSOcH POLISSAKER. Målet angående eldsvådan i ljusfabrikören Holms magasin förevar åter i går i rådstufvurätten, dervid den person — bleckslagaren Granholm, för hvilken den vid förra tillfället afnörda gumman skulle berättat, att en person, som varit i Holms arbete, hade yitrat fGendskap till honom — afbördes som vittne om hvad gumman sagt. Då detta vittne berättade att det icke så noga kunde minnas hennes ord, men att dessa icke innefattat rågot annat än att en karl, som gått på arbete hos Holm, bott i huset der hon bodde, och att hon blott tillfälligtvis kommit att yttra dessa ord, så ville Holms rättegångsbiträde, protonotarien Herwean, till vittnet hafva framställd frågan om hvad som föranledt vittnet, då gummans berättelse var så betydelselös, att till grosshandlaren Carl Fredrik Holm omtala saken, med ett slags uppmaning åt denne, att låta ljusfabrikören Holm få veta det för att göra sig underrättad om förhållandet. Häradshöfding de Berg bestridde denna frågas framställande till vittnet, emedan, som hr de Berg uttryckte sig, br Carl Fredrik Holm vore en i samhället så allmänt aktad man, att bans namn icke borde inblandas i denna sek. Hr Herwan yttrade sin förvåning deröfver, att hr de Borg, såsom allmän åklagare, ville sätta sig emot frågors framställende till vittnena, då sådant kunde leda till upplysning i en sak som denna; han trodde det åligga hr de Berg såsom pligt och äfven för honom vara en tillfredsställelse att söka så mycken klarhet som möjligt, och ett annat förbållanda vore icke tillständigt en allmän åklagare. Hr Horwan slutade med att vidhålla sin begäran om frågans framställande till vittnets besvarande. Hr de Berg förklarade, att om något förefallit melJan hr Granholm och hr Carl Fredrik Holm, så hade detta passerat mellan fyra ögon, och derom finge intet vittnesförhör ega rum, samt fiage ej upptagas i protokoilet, hvarföre hr de Berg fortfarande bestridde frågans framställande. Efter öfverlåggning förklarade rätten, att den ar hr Herwan framställda frågan icke borde till vittnets besvarande framställas. Till i går voro uppkallade som vittnen, utom hr Granholm, en snickarearbetare och tre dalkullor. Mot den förre framställde hr Herwan jäfsanmärkning, samt företeddo ett bevis, att en person med lika namn som vittnet hade blifvit för stöld straffad. Vittnet förklarade sig dock vara en annan person, och hr de Berg, som snmärkte att han tills nu saknat kännedom om att vittnet skulle kunna vara straff d, yrkade på dess afhörande, emedan det icke blifvit styrkt att vittnet vore den person, som i be tyget omtalades. Derjemte undföllo hr de Berg några ord om att en sådan jäfsanmärkning gjordes nu först. Hr Herwan upplyste, att Holm först sedan vittnet afgifvit sin herättelse i polisen blifvit af andra personer gjord uppmärksam på förhållandet. Hr de Berg förklarade nu, att det icke förundrade honom att en sådan jäfsanmärkning komme från Holm, som suttit på fästning för konkursmål, samt yegärde rättens beslut, som blef, att vittnet, då från Holms sida det icke vore styrkt, att den för stöld straffade personen med samma nemn vore densamme I skulle nu få aflägga vittneseden, Holm likväl lemnad öppen rätt att under rättegången styrka sitt jäf. Detta vittne hade förfärdigat ljuslådorna åt Holm. Sisa veckan före Påsk hade 50 sådana !lifvit iord: ningställda och ungefir lika många kunde finnas örut fårdiga. — Under midvintern hado vittnet fått illsägelse att alltid med ett par mindre spikar, en hvar ända, fästa vid hvarje låda dess motsvarande ock. Vidare hade vittnet icke att uppysa. Dalkullorna hade biträdt vid ljusstöpningen under vintern till straxt efter första branden i Mars måed. De voro alla tre systrar. Greta hade varit rid fabriken sedan Oktobar, och i början hade hon och två till stöpt 30 lispund hvarannan dag. När le derefter blofvo fyra kullor, hade de tillverkat 30 ispund hvarje dag, och då 44 dagar före jul de lifvit fem kullor, hade de på betirg stöpt 200 lisund ljus i veckan utaf 44 fat gul och 4 fat hvit alg tills fram i Januari, och hade dessutom sedernera några fat hvit talg blifvit upparbetad; dock kunde Greta icke bestämdt uppgifva mer än 4 fat, ch deraf hade en del ljus blifvit försålda. Ungefär iu fat talg hade åtgårt för att indränka vokar efters iogefär 40 bundtar bomuilsgarn, och ena annan per: on hade varit sysselsatt att af hvit talg stöpa formjus. Om lockens fästande vid lådorna intygade vittet detsamma som snickaren, ssmt att vid ljuslådorli sas flyttning till magasinet hade de fyllda lådorna lifvit placerade till venster och de tomma till hö-J: er. — Ena dag i Mars månsd, just då kullorna kulle flytta, hade vittnet genom luckan till fabriks-1c inden observerat eld på vinden samt, då Holm sjelf ade nyckeln till låset för denna lucka, brutit IPP på vinden der eld funnits i ett par lådor, hvaref r NN VV mm mm RR