lensburg, icke i längden behållas af dem. Så nart någon ny rörelse inträffar i Tyskland, ch folkets statskonst träder i stället för dilomaternas och kabinetternas, kommer affal et att äga rum. Ett Jand, som likt detta lott med våld och blod kan förenas med en tat, kan äfven blott med våld regeras. Härmm gäller detsamma som om Österrikes välde vå italienska halfön samt Tysklands och Ryssands i Pohlen. Visserligen har äfven det tyka Lothringen blifvit frånryckt Tyskland med våld; men när det skedde var folkens röst ngen, och, hvad som är hufvudsaken: Tyskarne der vilja vara Fransmän. Vile Holteinarne och Schlesvigarne vara Danskar, så cunde ingenting invändas deremot; men när ;å icke är händelsen kommer all diplomatisk borgen icke stort att hjelpa Danskarne. För öfrigt kan jag icke undertrycka den anmärkningen att besittningen af dessa tyska länler, under förhandenvarande omständigheter, knappast synas önskansvärd för Danmark; men aldraminst öfverensstämmande med Sveriges och Norges interessen. Så länge Danskarne innebafva dessa ständigt affallslystna provinser, ir Danmark behäftadt med ett öppet sår, som aldrig vill läkas. Men Sverige och Norge måste tveka att med Danmark inlåta sig i ett skandinaviskt förbund, som under dylika förnållanden så lätt kan indraga dem i det europeiska fastlandets oroligheter och krig. Visserligen nödgas Danmark, om det saknar de tyska hertigdömena, åt Sverige afstå den rang, som bland de skandinaviska rikena verkligen uällkommer dett:; men det skulle ock, i förening med Norge, kunna vaka så mycket bättre öfver att Sverige icke missbrukar sin öfvermakt. Framtidens Skandinaviska Förbund synes mig derföre utförbart på det vilkoret allenast, att Danmark är en oblandadt skandinavisk stat, och anspråkslöst nog att icke vilja vara förpundets hjerta och förman; men den danska åfängan kommer aldrig derhän att afstå högra sidan åt Sverige, på sätt sig bör, så länge den vill medföra de tyska hertigdömena såsom mor songåfva. — Att Tyskland är sin stamfrändes, len Skandinaviska Nordens, naturliga bundsförvandt, behöfver ej bevisas. Den behöfver Tysklands vänskap lika mycket,som Tysklands handel och kredit. Mot Ryssland måste Tyskland och de tre rikena stödja hvarandra, och ingenting kan vara förderfligare för dem alla, in om Ryssland lyckades blifva herre i Östersjön och få dess nyckel i sin hand. Tysklands uppblomstring såsom sjömakt kan deremot blott vara välkommen för de Skandinaviska Rikena. — Hvad särskildt Danskarne kunna vänta af den ryska vänskapen: hvad rysk in verkan möjligen förmår emot deras ovissa samhällsordning, kan lätt förutses. En stat med demokratisk grundlag och demokratisk mini ster kan omöjligen hoppas någonting af Rysslands vänskap, och framförallt icke en stat, hvars financiella ställning föranleder så många invertes lidanden och anfäktelser, som den danska. Som tårta på kannstöperiet må jag nämna, att vi här fått ett litet afbrott i politikens och sommarns qvalm, genom en konstföreteelse: uppträdandet på vår scen af den berömda franska skådespelerskan m:ll Rachel. I trots af den afrikanska hettan fyller sig det stora operahuset med nyfikna och m:ll Rachel firas med en enthbusiasm, som erinrar om de vackraste konsthyllningar före Marsoroligheterna, eller på den tiden då skådespelet, sången och lansen utgjorde enda kärnan af allt som var pffentligt. Just när detta bref skall afgå hör jag bekräftas hvad som var sannolikt: att ministeren Manteuffel ännu stadnar qvar någon tid, och att den sednaste ministerbrytningen altså upphört. Prinsen af Preussen skall ha varit fredsmäklaren emellan hrr von Radowitz och von Manteuffel.