Aftonbladet – 22 augusti 1850, sida 3

svällda hand. Betrakta linierna i min hand och säg mig: När, huru och bvar jag skall dö?. Inom några år, halft förbungrad, i ett hospitals, svarade Zebra, i halft förtrytsam, halft föraktlig ton, utän ett ögonblicks besinning. SAu diable! Lilla hexal ropade chevalierer, stötande henne ifrån sig. Bravo! iefve sanningen och qvickhetenl skrek Luily. Kom lilla älskliga kräk och säg mig: Hvarmed skall konungen belöna mina förtjenster ? Med ett letire de cachet och sex månader på hastillen,, svarade Zehra lika hastigt. O diavolina! ropade Lully, då alla skrattade. Du har sannolikt förvexlat mig med monsieur: Corneille, hvilken sitter der, bedröflig som en våt tupp, emedan hans Horatier icke behagat konungen.n Hen visade vid dessa ord på den åldrige, osynlige mannen vid Bernards sida. Honom vill jag spå! ropade Zebra, ifrigt närmande sig Corneille och fattande hans skrynkliga, magra hand. Oroa dig icke, sade hon, tryckande en kyss på dec, sörj icke, om en furste misskärner dig — du är större in han — är en furste i andarnes rike. På din graf skall lagern uppspira och furstar skola värdera dig så högt, stt da skulle önska sig vara din liken) Corneille log smärtsamt, Lully bet sig isäppen och de andra tego. Nå, mitt vackra barn, vill du icke äfven Spå mig?, frågade Bernard vänligt. Hvarför icke. Men dertill behöfver jag ej monsieurs harnd, svarade den unga flickan leende. Ni skall genast lemna detta sällskap, för ait begilva er tll en gammal zigenerska Vid dessa ord räckte hon till Bernard det ilia paketet, som hon emottagit af mormodren. ) Napoleons ord.