lapp, band derom en tråd, räckte det åt dotiterdottern och sade: Gå till staden, Rue neuve croix des petites champs, JM 9, till bankiren Samuel Bernard. Gif honom pakettet och säg, att han genast skall komma till mig. Men uppför dig anständigt, Zehra, på det att man icke må tro, att du är en tiggerska, eller något ännu sämre. Som det syntes, voro zigenaren och hans hustru så vanda vid den gamles oinskränkta kommando, att de ieke gjorde minsta invändning, då denna befallte deras dotter att begifva sig till en ung man, hvilken zigenaren nyss skildrat som en bonvivant. Allt syntes vara tillbörligt; ty sedan flickan åter bortburit skrinet, förgick biott några minuter innan hon i enkel och renlig kostym återsyntes i tältet, för att anträda vandringen till staden. Den, som nu sett flickan i det snörda svarta sammetslifstycket, i den korta scharlakansröda kjorteln och i de snöhvita lintygsärmarne, skulle säkert blifvit intagen af denna smärta gestalt, och äfven de med röda band inflätade yppiga lockarne och den lilla halmhatten, prydd med ett band al samma färg, bidrogo att höja hennes upgdomligt sköna drag och hela hennes intagande figur. Sedan blott få ord ytterligare vexlats, anträdde flickan sin vandring. Samma dag var i matsalen i huset nummer 10, gatan Croix des petites chawaps. ett munom sällökap ef yngre och äldre män församdt. Bankiren Samuel Bernard brukade då och då gifva dinger och dertill bjuda konstnärer, litteratörer och andra personer af den fashionabla verlden. Äfven i dog var ett antal gäster samladt. Man var redan vid deserten, och champagnen fräste i glas och hufvuden. Värden satt öfverst vid bordet. Det var en utmärkt skön man, omkring trettio år gammal. Hans öppna ansigte intog vid första blicAN